- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Fjärde cykeln. Senare afdelningen /
220

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Kungens ankomst och prostens tal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nickade nådigt åt alla sidor. Folkets hållning var värdig.
Dessa ryggar voro ej vana vid djupa krökningar. Adolf
Fredrik var dock verkligen älskad – älskad med hoppets
kärlek, ty han hade ännu ingenting annat gjort, än
mottagit kronan – men redan detta gjorde honom hyllad
i Österbotten, som icke tyckte om herrestyrelsen och
riksdagsgrälen under salig kung Fredrik.

– Nej, se så himmelens nådiger han ser ut! sorlade folkmassan.

– Och så saktelig! Och inte kyndogare[1] än annat
kristeligt folk! menade andra.

– Gud sig förbarme, tror jag inte att han hälsade
på mig; månntro han känner mig? utbrast gästgifvarmor
från Martois, högeligen häpen och smickrad, där
hon stod i sin nya, stärkta kamlottsklädning som en
hvetebrödsbulla bland hålbröd.

– Håll er mun! brummade en gammal trasig tiggare,
en karolin från Vörå, och vände sig om. – Liksom ej
folk sett kungar förr! En kung skall vara kyndog och
stor på sig. Riksens majestät skall ha armar som järnstörar
och veta att rappa till. Och rida skall han, så det
sprakar i stenarna; inte sitta så där som en stoppad ullsäck
på mjuka vagnsdynor! Annat krut var där i kung
Carl! – Och därvid lyfte han på den trasiga hatten.

– Men se huru landshöfdingen bockar! hviskade
åter några i hopen. – Hjärtandes, så mjuka de nu äro
i ryggbastet, de högfärdiga herrarna, som annars förhäfva
sig så högt öfver andra ärliga människor! – Och landshöfdingens
djupa bugningar fördubblade hurraropen allt
rundtomkring.

Med möda hlefvo dessa fröjdehetygelser bragta till
tystnad, ty anledningen hvarför den kungliga vagnen


[1] Soltare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:21:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/e/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free