Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Vid Korsholms vallar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
28. Vid Korsholms vallar.
Det var vid midnattstid, en julinatt i Österbotten.
Den obeskrifliga klarhet, som utbreder sig öfver
nordens sommarnätter och som icke har någonting motsvarande
i hela naturen, låg glänsande öfver den lilla
staden, öfver fjärdarna längre bort och öfver skogstopparna
i fjärran. En lätt rök från kyttländerna sam
här och där som ett töcken vid horisonten, och stundom
hörde man gnäggandet af en häst, pinglandet af en fårbjällra
eller de jämna årslagen från en sent återvändande
fiskares båt.
I staden var likväl icke allt så dödt som man kunnat
förmoda. Dessa nordbor ha en undransvärd förmåga
att, liksom fåglarna, lämpa sig efter ljus och mörker.
Vintern sofva de bort, sommartid vet man knappt när
de sofva. Nu var dessutom kungen gäst i Vasa; hvem
ville väl då försofva sin tid? Mycket folk var i rörelse;
men så tyst, som hade alla spatserat i strumpfötterna.
Fick man ej se majestätet, så kunde man hoppas att
ännu få sikte på någon galonerad lakej; fick man ej
det, så kunde man kanske begapa de kungliga vagnarna,
eller uppsnappa någon nyhet af borgaregardisten, som
gjorde vakt vid Korsholm. Och slog äfven detta felt,
så återstod alltid den trösten att betrakta fönsterrutorna
i residenset, räkna ut hvar sviten var inkvarterad i staden
och framför allt taga reda på fönsterna i kungens sofkammare,
i händelse någon nattmössa råkade kasta sin
skugga på den fällda gardinen.
Emedan sommarnattens klarhet skiner från norr,
låg södra sidan af Korsholms vallar i skugga. I början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>