Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 28. Vid Korsholms vallar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Hvad vet jag? Någon sorts excellens måste
han vara. Det kommer att göras en bra visa därom i
Storkyro:
Näin, näin minä laivan seilavan,
kolme kreiviä laivalla.
Penna teg stilla – ett bevis att det jäste inom
honom. Han hade grufveligen svårt att arbeta sig upp
till arghet, men kom han engång så långt, så kände han
intet mått. Och han hade nu kommit ganska långt.
Han hade alltsedan förmiddagen rufvat på samma tankar:
de voro nu nära att koka öfver.
– Ni ljuger! Ni har själf friat till Ester, och
därför ljuger ni! mumlade han mellan tänderna och grep
kaptenen hårdt i armen.
– Jag har friat till flickans pengar, sade Neptunus,
och sedan jag hört att hon ingenting får, så
sticker jag tåg. Tag henne, gärna för mig, och se till
huru du kan pressa en styfvers barlast ur fadern, den
gamla snålvargen ... Men det är sant, jag hade så när
glömt, att där för en annan befälet ombord.
– Om jag hade den bofven på tu man hand! röt
Penna med knuten näfve.
– Jag skall säga dig något, hviskade Gast. För
en stund sedan hörde jag grefvens lakej säga till vakten:
min herre brukar inte, som annat folk, sofva om nätterna.
Om han går ut, så låtsa ej se honom.
– Grefven? Återigen grefven!
– Nå baron då, det kvittar mig lika. Men se där
... bränningar förut! Det är han, som kommer där
borta på vallen!
Bertelskölds höga gestalt aftecknade sig i samma
ögonblick tydligt mot natthimmelen, där han gick långs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
