Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 29. Erik Ljung i kungens kök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Vill han packa sig! fortfor gumman och ruskade
honom i benet.
Omöjligt att få lif i figuren.
– Kungen väntar!
Som en pil var Erik pä fötterna. Hans bästa kläder,
hans finaste skjorta med stärkta kragar och faderns
silfverhäkter vid halsen voro redan i ordning. Väl för
tjugonde gången frågade modern, som ej kunnat sofva af
bekymmer för den kungliga nåden, hvad kungen kunde
hafva att säga honom, och för tjugonde gången bedyrade
Erik, att han lika litet som hon kunde gissa därtill.
– Illa kan det ej vara: han såg glad ut, försäkrade
gossen.
– Du skall ej glömma att kalla honom hans majestät,
varnade modern. Kamma din lugg i farstun, innan
du går in, och damma väl af stöflarna. Tala ej förrän
han frågar, och se honom rakt i ansiktet. Frågar han
något om dina föräldrar, så säg honom att din far tjent
Sveriges krona den tiden när ingen annan här i landet
än Löfving och han hade kurage därtill. Låt se att du
sedan kan tiga för de nyfikna hoflakejerna, och skynda
dig strax hem. Akta skjortkragen, knäpp rocken ordentligt,
och stå ej med händerna i fickorna.
– Adjö, nu har jag ej mera tid! sade Erik och
var redan i farstun.
– Gud vare med dig, barn! ropade den bekymrade
modern efter honom och återvände till sina små
flickor, som utan kungssorger sofvo i loftet invid nattstugan.
Klockan var fyra på morgonen, när Erik, utrustad
med alla dessa förmaningar, uppnådde Korsholms landshöfdingeresidens,
ej utan fruktan att kungen möjligen
väntat på honom. Till sin förundran fann han allt utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
