Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 29. Erik Ljung i kungens kök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det blir mästerkockens ensak, yttrade köksmästaren
med en förmans öfverlägsenhet. – Gäddan
skall serveras hel, om hon också ej vore större än en
holländsk sill.
– Gärna för mig må hon vara stor som en mört,
mumlade mästerkocken och rusade ut, för att ännu engång
anställa visitation i alla fiskarebåtar.
– Hvad gör han här? Hvarför står han i vägen?
frågade köksmästaren myndigt Erik Ljung.
– Hans majestät har i nåder befallt mig vänta på
företräde, svarade Erik.
– Det var en annan sak, genmälde den mäktige
mannen i blidare ton. – Sitt ned, ifall han har stol
med sig.
– Tackar, jag står, sade Erik.
Snart därpå öppnades dörren, och mästerkocken inträdde
med skinande ansikte, åtföljd af en gammal fiskare,
Lauri eller Laurikainen, vår gamle bekante, som nu för
tiden dref detta yrke och bar en ohygglig tingest på
ryggen.
– Hvad är det? snäste köksmästaren.
– Det är en gädda, svarade mästerkocken.
Och en gädda var det, men man kunde ha tagit
henne för en haj. Hon var så lång, att medan hufvudet
gapade grymt öfver karlens axel, släpade stjärten på
golfvet. Intet besman tog upp henne. Man vog henne
på våg, och vikterna utvisade tre lispund sex marker.
En sådan gädda kunde bjudas en kung. Vasa stads och
mästerkocken Arelii ära var räddad.
– Nå, så rensa och stek henne bäst mästerkocken
behagar, men mitt folk har ej tid därmed, sade köksmästaren förargad.
Arelius lät icke säga sig detta två gånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
