Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Solglimtar genom moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aftorkade det. Det var en liten, dunkelt glänsande, ehuru
redan anlupen ring.
– Se sade – han till mästerkocken – där var
en ring i gäddan.
Mästerkocken betraktade den.
– Det är bara en kopparbit, sade han och slängde
den föraktligt ifrån sig.
– Får jag behålla den? frågade Erik.
– Håll till godo, skrattade kocken. Men hvar fick
Lauri den hiskliga gäddan?
– I Brändö sund, svarade fiskaren.
–
30. Solglimtar genom moln.
Medan Erik Ljung så oförväntadt kom i besittning af
den »kopparbit» mästerkocken Arelius ansåg under
sin värdighet att upptaga från marken, hade en annan
brusten tråd af denna berättelse lika oväntadt knutit sig
tillsamman några steg ifrån honom.
I flygeln af residensbyggnaden voro nämligen tre rum
iordningställda för konungens lifmedikus doktor Petersen
och flygeladjutanten grefve Bertelsköld, hvilka hans majestät
önskade hafva i sin närhet. Det var således hit
som den tröstlöse Penna – eller Istvan, som han fordom
hette – bar om natten sin sårade herre efter det rasande
misstaget vid vallarna. Lifmedikus väcktes strax ur sin
reströtta sömn och kunde ej annat föreställa sig, än att
hans majestät förätit sig på smultron kvällen förut och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
