Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Solglimtar genom moln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han sökte att undkomma denna plågsamma föreställning
och med hundrade skäl bevisa sig själf, att
Istvan i glädjen öfver kungens ankomst tagit för mycket
till bästa. Ogörligt; denna tanke gaf honom ingen ro.
Han gjorde frågor – Istvans oförställda bekännelser
passade blott alltför väl tillsammans med Esters egna
antydningar.
Detta förvärrade hans tillstånd. Den oundvikliga
sårfebern inställde sig framemot morgonen, och han föll
i yrsel.
– Ester! utropade han. Jag vill tala med Ester
Larsson!
Penna uppfångade hvarje ljud och blef utom sig
af förskräckelse. Hans älskade herre skulle dö, och
Penna hade hans död på sitt samvete. Hvad skulle
han göra?
Grefven fortfor att ropa på Ester. Ehuru detta var
Penna fullkomligt obegripligt, beslöt han att efterkomma
hvad han ansåg för en befallning. Han inkallade grefvens
betjent och sprang bittida på morgonen till Larssonska
huset, där han fann Ester redan uppstigen.
– Min herre håller på att dö och vill tala med
dig! utropade han med hjärtat i halsgropen.
– Din herre? frågade Ester bleknande.
– Min husbonde, grefve Pertensöld! svarade Penna.
Det behöfdes ej mer. Några minuter därefter befann
sig Ester, oaktadt det ovanliga i ett sådant besök
och på en sådan timme, hos den sårade i residenset.
Han hade somnat; en timmes hvila stärkte något
hans krafter. Ester satt vid hans hufvudgärd, obekymrad
om betjentens undrande blickar, och fick genom
Pennas afbrutna hviskningar en föreställning om sakens
sammanhang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
