Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 35. Kungsdagens krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lust att se de höge herrarne vid majestätets sida så
små, i det alt själfva landshöfdingen krympte ihop till
en dvärg och prosten Hedman, som stod så rak på
predikstolen, nu stod med ryggen i bukter, förgäfves
spejande efter ett tillfälle att få sluta sitt tal, som blef
så opåräknadt afbrutet i går.
Ett tal hölls där likväl, men helt kort, och det var
af landshöfdingen, som i underdånighet föreslog hans
majestäts skål. Då dånade kanonerna från vallarna, då
fingo hurraropen från matsalen ett skallande eko bland
de många åskådarne utanför, och vidt kring Österbottens
bördiga slätter gick den dagen ett jubelrop, som kunnat
väcka klubbekrigets längesedan multnade kämpar ur deras
grafvar.
Ett enda hus i Vasa hade icke tid alt skicka några
åskådare till middagen på Korsholm, och det var riksdagsmannen
Larssons hus. Där väntades kungen, där
sopades, skurades, dammades, löfvades – där stod ung
och gammal med hjärtat i halsgropen. Båda husfäderne,
far och son, hade gått till kungens middag, men
ej innan de gifvit sitt folk de noggrannaste föreskrifter.
Dessa voro icke lätta att uppfylla. Ingen affär för
dagen skulle få afbrytas, ingen bonde bortskickas utan
att ha fått sina tjärtunnor märkta, sitt salt eller sina
tobaksblad ordentligt instufvade. Detta var ambitionsfrågan:
borgarekungens hus skulle icke, liksom de andra,
krypa på händer och fötter för makten; det skulle vördnadsfullt
och dock kapprakt öppna sin port för landsens
fader. Men den som var vittne till stöket därinne, till
det språng och bestyr som herskade öfverallt och till
den lugna rådighet, med hvilken Ester Larsson, biträdd
af sina svägerskor, sökte att bringa ordning och reda i
villervallan – den kunde misstänka, att äfven det stolta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
