Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Prinsessan af Vasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Här för jag med mig hälsan och lifvet!
Bertelsköld kastade en tviflande blick på den groflemmade,
fula, koppärriga gumman och hviskade sorgset:
– Mig kan ingen mänsklig makt rädda mer.
– Och hvem säger dig att mitt hopp står till
mänsklig makt? sade Ester med värma. Här för jag
med mig Guds makt i de ringa.
Smeds Brita var ingen ängslig person, så koppärrig
hon var, och när hon vek upp ärmarna på sin grå tröja,
märkte man att hon var axelbred som en karl samt hade
muskler som sulläder. Hon var icke heller van att krusa
med folk; en torpare eller en landshöfding, det var för
henne samma sorts massa af senor och ben, som skulle
ställas i ordning, och när därför hennes hårda händer
undersökte de brutna lederna, uppgaf patienten ett rop
af smärta.
– Inte är det värdt att skrika, sade Smeds Brita
tröstande på sitt sätt. – Vill han bli karl, skall han
något tåla.
– Huru är det? – hviskade Ester, darrande mot
sin vilja.
– Strunt, sade gumman. Högra armen är icke
knäckt, bara ledvriden. Sådant skräp blir bra om sex
dagar. Benet är prapala[1] och brutet på två ställen,
men hvad skulle doktorn märka mer än ett! Det är
illa spjäladt och måste brytas om. För resten är där
en lös benflisa, som gör hela värken. Det var bra
att jag kom. I morgon skulle det varit slut med den
herrn.
Utan att vidare slösa ett ord, tog Brita det sjuka
benet, lade det helt lugnt öfver en stol och knäckte det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
