Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 38. Prinsessan af Vasa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grefve Bertelsköld var en ädling i affärer som i
allt annat. Han mäklade således icke om sin hustrus
hemgift, och förtalet, som numera lämnat den döde i
fred, vände sig i stället mot sönerne Larsson. Man påstod
– vi veta ej med hvad skäl – att bröderne, och
i synnerhet Lars, på grund af faderns testamente visste
begagna sig af grefvens liberalitet och utmätte systerns
andel ganska knapp i det rika boet. Visst är, att bouppteckningen
gick hastigt, att den talrika släkten afspisades
med några små gåfvor och att grefvinnan Bertelsköld
väl medförde från sin faders hus en rik utstyrsel af
silfver, linne, gångkläder och husgeråd, men däremot
icke mer än fyratusen daler i reda penningar. Husets
eget skepp Hoppet, som gjort en tur till England sedan
vi sist hört talas därom, utrustades nu, som det hette,
enkom för att öfverföra det grefliga paret med dess utstyrsel
till Stockholm. Troligen skulle dock resan löna
sig äfven för rederiet.
Sedan Smeds Brita blifvit rikt belönad, lämnade
grefven och grefvinnan Bertelsköld i slutet af September
Vasa samt ankommo, efter två veckors stormig resa,
till Stockholm, där vi tillsvidare kunna lämna dem med
den glada vissheten att de voro lyckliga i sin kärlek,
lyckliga i inbördes aktning och förtroende.
Erik Ljung hade vid den tiden redan en månad
varit i Åbo, hade med heder blifvit student och därtill
ännu blifvit angenämt öfverraskad med ett kungligt stipendium
af femtio plåtar om året, hvilket förslog till
hans böcker och till att någon gång krydda med svagdricka
och bondost den brödsäck och den smörtunna,
som hans mor, vår gamla bekanta, den raska och ömma
Marie Pehrson – fordom Marie Larsson – skickat från
Loilaks åt sin guldgosse i Åbo. Han hade äfven haft ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
