Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Aurora-sällskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det är den unge Keligrens bitande penna! utropade
några. Vi böra ju förr dess hellre inkalla honom
i sällskapet.
– Tålamod, låt oss höra fortsättningen! smålog
Calonius.
Högstsalig gumman dog af gikt,
vältaligheten kvad en dikt,
historien häpen gräfde grafven,
metafysiken bar prestafven
och juridiken ordnarna.
Förnöjd att kuren lyckats bra,
bar medicinen kräklorna.
Exegetiken gick i sorgen,
ekonomin bar granriskorgen,
och efter följde botaniken,
kemin, astronomin, fysiken
sampt i pleureuse matematiken.
Men öfverst, klädd i röda band,
satt adertonde seklets and’
och smällde pisken, så att spannet
flög fram och ingen mera hann’et.
Där stodo vetenskaperna
förbluffade uti sin saknad.
Men unge Cleon, åter vaknad,
tog sig om hakan och fann snart,
att fast teologin strök fart,
satt kragen kvar, en smula raknad.
– Nej, det måste vara af Clewberg, sade Porthan
skrattande. Jag känner den gynnaren. Pojkaktig som
synden, och ändå en äkta musernas älskling!
– Auctor anonymus, skämtade Calonius. Åtminstone
ville jag ej råda honom att med detta opus speciminera
för domkapitlet. Men hvad säger du, om vi
skulle införa stycket under rubrik: »öfversättning från
franskan»?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
