Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Pauls dröm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Paul förskräcktes och såg emot staden. Där det
gamla Åbo stått, var en förhärjad vildmark, och bland
högar af grus låg en sammanstörtad ruin af den fordom
sä sköna, ärevördiga domkyrkan.
Han frågade sig själf hvad detta betydde. Var han
förflyttad tusen år tillbaka eller tusen år framåt i tiden?
Hade jordklotet blifvit ryckt ur sin bana och kastats så
omätligt långt i gränslösa rymder, att ingen sol och intet
lif mera kunde nå dess förvildade yta? Hvem hade »förvandlat
jordens ansikte»?
Allting var dödt, men han ensam lefde. Han sade
till sig själf: »jag tänker, därför är jag till.» Hvad mer?
Det var icke nog; han simmade som ett rotlöst fjun i
ett strandlöst haf: han behöfde ett fäste. han behöfde
något att älska och något att lefva för.
– Hvem har dödat dig? sade Paul till den unga
eken, ty hans hjärta var sorgset.
– Du! sade eken.
– Jag?
Och han ställde samma darrande fråga till blommorna
vid hans fot, till ruinerna af staden, till den förhärjade
ödemarken, till jorden, himlen och hafvet.
– Du! sade de.
Paul vredgades och bäfvade på en gång. Han
böjde sig ned, upptog en kiselsten, som aldrig hade ägt
organiskt lif, och frågade stenen: hvem har dödat dig?
– Du! sade stenen.
– Du! Du! Du! genljöd det i hela naturen, men
det var icke ljud som örat hörde, det var osägbara,
kvalfulla ångestrop, som flögo från tingens väsen till
Pauls. Och likasom hade alla väsen med ens fått makt
att uttrycka sig, återljöd det från alla sidor omkring
honom;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
