Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Två som försvunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafvet, den blomstrande jorden. Alla fåglar sjöngo som
förr, allt doftade, allt sken af ungdom och skönhet.
– Se – sade hans moder – allt detta är Guds
vittne! Allt detta prisar sin skapare. Paul, min son, vill
du lofva mig, att aldrig förneka, aldrig öfvergifva din Gud?
– Ja, sade barnet.
– Så böj dina oskyldiga knän på den gröna kullen
och prisa din Gud för hans oändliga nåd! sade modern.
Och de knäföllo båda – och när Paul vaknade från
sin sällsamma dröm, kände han sina kinder våta af tårar.
–
23. Två som försvunnit.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
