Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 25. Konung Gustaf III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sett den. Däri låg dock snillets egna tjusning, som
aldrig kan efterhärmas, det odödliga ljusskimmer, som
aldrig kan fördunklas af små fläckar och som
omotståndligt beherskar människorna mot deras vilja.
Hvad allt har man ej sagt om denne konung redan
i hans yttre uppträdande! Hur begärligt har man ej
hopletat hvarje skugga, som kunnat förmörka hans bild
för eftervärlden! Hur har man ej karrikerat hans gestalt,
hans åtbörder, hans ord, likasom man karrikerat hans
historiska person, hans karakter och hans människovärde,
från dubbelheten i hans ansikte och bandrosorna i hans
dräkt ända till dubbelheten i hans samvete och flärden
af hans regering! Ty hvad betyder all den smuts man
stänkt på hans granna sidentröja mot den afgrund af
förnedring, i hvilken man velat nedskuffa hans moraliska
personlighet! Det finnes i lifvet knappt något brott så
svart, någon skändlighet så upprörande, som man ej fräckt
har pådiktat denne konung. Allt hvad fantasin målar
mörkt och fasansfullt, allt hvad den sedliga känslan
djupast afskyr, allt det lumpnaste som någonsin varit
föremål för en despots lustar eller en lazarons usla begär,
allt detta har man tilltrott Gustaf III, och om man ej
kunnat uttänka något ännu förskräckligare eller mera
motbjudande, så har felet icke varit deras, som så ha skildrat
honom, felet har endast varit en ofullkomlighet i den
mänskliga inbillningskraften, som ej kunnat uppfinna än
starkare färger eller än nesligare bevekelsegrunder.
Och likväl inträdde han nu i denna vackra salong
alldeles omedveten om den förfärliga roll af en Nero, en
Caligula, en Heliogabalus, som man en dag skulle erbjuda
honom i hans lands historia. Där syntes icke minsta
spår af blod på hans mjällhvita händer. Där droppade
intet gift från hans krusade, ormlika lockar. Ur fickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
