Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Än en försvunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förundran. – Hvilken kvinna! Hur stolt, hur intagande i
själfva sina nycker! Jag vore, på min ära, frestad att
byta med den unga narrn därborta och taga hans kula
i kroppen. Hon är kär i honom, det slår jag mig i
backen på – hon är rent galen af kärlek. Och ändå
– hvilken kvinna! hvilken förtjuserska! I hela Sverige
finns ej hennes like!
Få minuter därefter var markisinnan vid bondgården,
sedan hon lämnat sin flämtande ridknekt långt
efter sig. Hon inträdde i stugan. Det gamla paret
var allena och syntes öfverraskadt af detta nya
besök.
– Hvar är den sårade unge mannen? frågade
markisinnan, blek som en vissnad ros, oaktadt ridten
bort öfverstänka hennes kinder med pionens högröda
purpur.
Gubben skakade på hufvudet och låtsade icke förstå
hennes brutna svenska.
– Se här! fortfor markisinnan och kastade åt honom
en börs, som klang mot det gamla furubordet. –
För mig genast till honom; jag är – hans syster.
– Unga herren är, tro meg, sin kos, det var
fälle hans släktingar som drog åf me’n, svarade gubben
tvekande och sannolikt bevekt af börsens klingande
vältalighet.
– Hvad vill det säga? Hvilka släktingar?
– Si, det blef vi ej klokere på. Strax som kaptena
for sta te att äta i sta’n, för si höga herrar ä sultna
som ulfvar på morgonkvista, kom här ett kraklamente
te vagn och for åf me’n, sa’ dom, te doktoren.
– Hvartåt?
– På landsvägen.
– Men hvartåt på landsvägen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
