Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Vid randen af evigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag kvällen förut hade aftalat min flykt med änkan
Flinta och hennes dotterson borta vid udden. Gossen
rodde mig öfver sjön, och det öfriga skall jag en annan
gång omtala.
– Ej sant, min mor, nu när ni har mig och när
jag har er, skola vi båda återvända till Falkby, till Vera
och till min far?
Grefvinnan Ester vände sig bort. Det var något,
som hon ej ännu kunde yppa. Hon svarade endast:
– Tala ej så mycket, min Paul; det anstränger
dig. När du blir frisk, skola vi rådgöra om bådas
vår framtid.
Emellertid gick Pauls tillfrisknande från denna dag
dubbelt snabbare. Kulan satt kvar, men skadorna i det
inre voro nästan fullkomligt läkta, och han fick tillåtelse
att vid fönstret betrakta träd och gräsmarker, som begynte grönska i vårsolen.
– Nu lämnar jag dig på några dagar, sade hans
mor. Vill du lofva mig att noga ihågkomma alla mina
föreskrifter?
– Ja, min mor. Men hvart går ni?
– Till en annan pligt, som du sedan får veta.
Gud beskydde dig, mitt hjärtas älskling! Farväl!
–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>