- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Femte cykeln /
440

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. En fest i Djurgården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Utan Frankrike är jag förlorad!

– Och utan ständer är ers majestät räddad! Men
apropos af ständerna, behagar ers majestät skänka ett
ögonblicks uppmärksamhet åt en del af sitt trogna folk,
som jag ser närma sig där vid bersån?

Konungens blickar följde den anvisade riktningen,
och man såg fyra sällsamt utstyrda par närma sig den
lilla slätten nedanför kullen, där de uppställde sig bakom
hvarandra till änklek. Det första af paren presenterade
sig som Don Quixote med hans Dulcinea, det andra föreställde
en kardinal och en abbedissa, det tredje en profryttare
och en bryggarmadam, det fjärde en västgötaknalle
och en finsk spåkäring. Allesamman buro mössor
af den befängdaste form.

– Men jag ser icke till någon änkling, anmärkte
konungen, som ganska väl förstod meningen.

– Här är han, ers majestät!

Och fram hoppade en lättfotad ungherre, kostymerad
som allmänna opinionen, hvilket man kunde märka på vindflöjeln
i hans nätta svarta sammetsbarett. Denne herre
ställde sig framför de fyra paren och ropade: sista paret ut!

Strax togo västgöten och hans finska sig för att
springa af alla krafter åtskils, i mening att åter upphinna
hvarandra, men de trafvade så klumpigt, att de
båda snart blefvo fångna och leddes, bundna i blomsterkedjor,
fram till konungen, där de böjde knä. Det var
väl icke alldeles efter lekens regler, men det upptogs
med nådigt välbehag.

Efter dem följde, på samma uppmaning, profryttarn
och bryggarmadamen. De lunkade något längre, men
delade samma öde. Icke bättre gick det heller kardinalen
och abbedissan, ehuru de tycktes protestera med all den
värdighet som deras ämbete fordrade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:22:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/f/0440.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free