Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 14. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
fXngen.
Calle svarade ingenting. Han var missnöjd för det Magda icke
låtit honom tjena sig — emellertid gick han förut, att bereda far på
besöket.
Och Magda fördröjde sig minsann icke hos mor Larsson: så snart
hon fått på sig det erforderliga, skyndade hon i den lätta bonddrägten,
hvilken väl klädde henne, efter Calle och Kerstin, som också redan gifvit
sig å väg med barnen.......................................................
Häradshäktet, som blifvit inredt i en gammal slotts-ruin, hade
redan utifrån ett obeskrifligen dystert utseende. Hjertat hopdrogs vid
åsynen af denna fallande storhet, som nu låg der mörk och öfvergifven,
ett hotande tecken för de förbigående.
Men ännu mera dystert och hotande såg det ut inom murarna,
der den förvittrade rappningen ständigt tycktes färdig att ramla ned.
Den kalla fukten föll i droppar från taket, hvars sekelstjocka mögel
längesedan begrafvit de fordna arabeskerna och målningarna; och i
stället för de stora messings-kronorna, som en gång hängde ned i sina
kedjor, hängde der nu krona vid krona af spindelnät, en hel koloni
spindlar, lifnärande sig af de atomer, som dunstade omkring i den
multnande boningen. Och utom spindlarna, rottorna och då och då någon
stackars fånge fans intet lefvande lif inom dessa rum. Men ofvanpådet
yttre taket bodde en svärm kajor, som, väl behandlade af fångarne, vant
sig att titta in i deras glugg för att få några brödsmulor.
Gamle Lönner hade redan gjort sig bekant med dem, och under
det han suckande afvaktade sina barns besök, gladdes han åt kajornas.
Då Magda ankom, fann hon genom Calles förberedelse vägen
öppen till det rum hon sökte.
Gubben, som syntes rörd, men undergifven, satt på sängkanten med
ett af barnen på hvartdera knät. Calle stod framför honom och gaf
besked om allt, som passerat der hemma.
Men den vemodiga rörelse, som visat sig på hans ansigte vid
åsynen af sonen och de små, öfvergick i en målande glädje, då han fick
se sin sonhustrus blida drag. Hans armar darrade, då de omslöto
henne, och hans hjerta blef helt vekt, då hon kärleksrikt beskref deras
saknad och bedröfvelse och huru Nanny, af fruktan för skllsmessan,
varit nära att förlora sansen, då hon skulle stiga i båten.
”Du gjorde mycket rätt som ej lät henne följa med”, sade
gub
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
