Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sednare afdelningen - 14. Fången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fXngen.
89
ben, ”ocb blott vi kunna finna någon utväg, innan höstkylan gör slut
på mina krafter, så skall nog.........”
”Utväg måste finnas, far! Jag tänker att i veckan ge mig af
till staden med gullstjernan och två af fåren, och se’n tar jag väl
lärfts-räckan, som skulle blifvit skjortor åt Ragnar — när det ena kommer
ihop med det andra, så.. ”
”Men om du säljer kon, kära dotter, hur går det då för de
här?” Han klappade barnen, som lekte med hans långa hvita lockar.
”Åh, grannarna låna oss mjölk, och vi betala igen, då vi till
hösten, när Ragnar kommer hem, kunna köpa en ny ko.”
”Det är icke värdt, barn! Vi få fundera på annat sätt.”
”Jag tänkte också på en tanke!” utbrast nu Calle och klef fram
ett stort steg — han hade dragit sig tillbaka, då Magda kom.
”Hvad tänker då du på, min stackars gosse?”
”Jo, far, jag mins att Ragnar talat om att folk i England — de
äro så påhittiga i det landet — skaffa sig pengar genom att låna på sig
sjelfva. Han kallade det ändå.. hur var det nu igen” .... Calle ref
sig eftertänksamt i pannan.
”.. lif-assurans, menar du väl ?”
”Ackurat det, tär.. och han sade att man också här i Sverige kan
få pengar från England mot sådan slags säkerhet. Nå, om vi nu finge
tag i någon, som förstode det och ville göra sig besvär med skrifningen,
så skulle jag gerna sätta ut mitt lif till qvittering — se’n, begriper
far, vore jag detsamma som kontanta pengar, hvar jag sattes i pant.”
”Min beskedlige Calle, du menar mycket väl — men det går icke
så till som du i din enfald tänker.”
”Ah, det var fasligt illa det... annars hade far fått hela summan,
när jag dött.”
. ”Jag hoppas väl att sjelf ha slutat innan dess — du är ung du!”
”Ja, visst är jag ung till åren, men då jag härom sistens — det
var ändå en fredagsqväll — gick hem öfver kyrkogården, hörde jag
rätt öfver kyrkan en röst, och på den litar jag...”
”Herre gud, så du kan hitta på!” inföll Magda, i det hon för
första gången med häpnad betraktade Calles infallna kinder ... ”Hvad sade
då den rösten?”
”Calle, Calle”, sade den, ocb så ropade det tre gånger, ”Calle, du
lefver inte länge!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
