Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”¡Ganska: sant, utropade Shepherd, väl sagt; mis#
Alice har mycket rätt. — Ack! visserligen . . - ”
sade fru Clay; men då hon såg att miss Elliot
smålog föraktligt, och att sir Walter ryckte på axlarna,
fulländade hon icke sitt tal. Den sistnämde sade nu:
”Jag nekar icke, att ju denna tjenst medförcr sin
nytta; men jag skulle likväl vara ganska ledsen om
någon, som närmare rörde mig, vore sjöofficer.
Verkligen ! sade fru Clay med förvåning;
behagade sir Walter ge mig sina skäl dertill. •— De
äro väl grundade, svarade han; jag har tvenne
stora inkast att göra emot detta stånd: det första är
att det ger personer af ringa härkomst tillfälle att
förvärfva sig ett anseende, som alldeles icke
tillkommer dem, att upphöja menniskor ifrån ingenting till
hedersposter, som far och farfar aldrig drömt om,
och hvarföre? för det att de ha den dårskapen att
blottställa sig för blessyrer, som ofta vnnställå dem,
Och att föra en lefnail som påskyndar deras
ålderdom och gör dem förfallne i förtid. Ilar ni märkt
huru alla sjömän och båtsmän äro stekta af solen,
och tidigt förlora ungdomens liflighet ? En man af
rang, som egnar sig åt sjöväsendet, har då äfvon
den harmen att se sig förbigången af någon, som
hans far ej bevärdigat att tilltala.
-Sistledne vår åt jag middag i London tillsammans
Jned tvenne karlar, som bevisa min sats. Lord St.
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
