Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
¥vcs (vi vete alla att hans far var kyrkoherde på
landet och ägde ingen ting), skickade sin son för att
blifva af med honom, tidigt på ett skepp; den lilla
narren hade lyckan med sig, hade uppfört sig väl,
hvad vet jag; kort och godt, här är han nu som
Lord St. Yves, och jag, sir Walter Elliot, tvungen
att lemna honom högra hand. Den andra var en
viss amiral Bradevin, den ömkligaste figur ni kan
föreställa er, med ett mahogeny-brunt ansigte, högst
rödfnasig, full af skrynklor, några grå hårstrån vid
hvardera sidan, och den kala hjessan hvitpudrad
det var förskräckligt! Hvem i Guds namn är den
der gamla flintskallen? sade jag till en af mina
vänner, som stod bredvid mig (sir Bazile-Mortby). — En
gammal flintskalle! utropade Bazile; hvad tänker ni
på? Det är den tappre amiral Bradevin. — Så
tapper som er behagar, sade jag, han är derföre icke
mindre gammal och förskräcklig.
— Men huru gammal tror ni väl att han är?
— Minst sextio, eller sextiofem år.
1— Fyratio, svarade sir Bazile, intet mer än
fyratio: det är en ung man ijemförelse med oss, som ära
nära tio är äldre, men vi liafva icke passerat linien.
Föreställ er min förvåning! Aldrig i min lifstid
glömmer jag amiral Bradevin; jag har aldrig sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
