Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verlade en sådan oreda i hennes tankar, en sådan
plågsam sinnesrörelse, att hon gick ut just da
Maria och hennes svägerskor kommo in. De hade
hört Kaptens röst, och skyndade sig att råka honom.
Alice hade nu ett godt tillfälle att lära känna de
åtskilliga personernas kärlek och svartsjuka, som har
voro samlade; men hon’ kunde icke stanna qvar; hon
märkte endast att Georg Tlayter var Kapten ganska
obenägen; hon hade hört honom med harm säga då
Wentworth tog bort barnet: ”Ilvarföre lydde du mig
icke, Walter; när jag tillsade dig att ej plåga din
moster ?” Ljudet af hans röst uttryckte hans ånger
öfver, att han låtit Kapten förekomma sig; men
hvarken Georg llayters eller den andra personens
känslor kunde intressera henne förr än hon hade
lugnat sina egna. Ilon blygdes öfver sitt hjerias
svaghet: huru kunde hon till den grad blifvaupprörd
öfver ett sådant lappri? Emellertid var hon det
och hon behöfde nästan en hel timmas ensamhet och
eftertanke, för att återliemta sig. Det fattades
henne icke andra tillfällen till anmärkningar: hon hade
icke varit nog ofta tillsammans med de personer som
hörde vara föremålet för dem, för att göra sig en
riktig tanke derom, ooh dem hon hade skulle icke
liafva tillfridsställt hvarken Carl eller Maria; och
hon ansåg Kapten vara lika litet betagen i Henriette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
