Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 1G2 —
han visade Lovisa den, sägande: ”Se denna nöt, af
naturen utrustad med en egen kraft, liar hon
emot-stått höstens stormar; icke en prick på hennes sköna
yta, icke ett* enda ställe är skadadt; tack vare
hennes ståndaktighet, hon har bibehållit all sin friskhet
och ’skönhet under (let de flesta af hennes likar
liaf-va fallit, förtorrkade och onyttiga, på gräsvallen,
eller blifvit förtrampade af vandrarens fot.” Detta
yttrade han med en ton, som var blandad med
entusiasm och skämt och hade ett eget behag; men
som icke dess mindre genomborrade den stackars
Alices hjerta; hon kände allt för väl tillempningen
af dessa ord, och jemförde sig med hasselnöten, som
fallit och förtrampades af mängden. Wentwortli
fortfor ur en alfvarsammare ton: ”Min första önskan
för alla som intressera mig, är att de förblifva
ståndaktiga, sade lian. Om ni vill, Lovisa, bibehålla
eder skönhet och sällhct i eder ålders sommar, och
ännu i eder lefnads höst , så måste ni bibehålla eder
nuvarande ståndaktighet, allt edert välde öfver er
sjelf.”
Han tystnade. Lovisa svarade intet; Alice var
beredd på hennes tystnad; det hade förvånat henne,
om hon i ögonblicket hade haft ett svar tillreds på
en sådan fråga,, framställd med likaså mycken klok-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
