Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstå, att hon deruti var alltid något efter; deras
sätt att vara utvisade derigenom en fullkomlig
likgiltighet , som å ena sidan var ganska naturlig och
så väl spelt å den andra, att det nästan säg ut som
de aldrig hade käinlt hvarandra, .
‘ ’ ’ * <
■ . V ’ ,
Natten var fur mörk för att möjligtvis kunna
återvända till kapten Harvills hus, dit ingången var
tem-ligen svår; men- kapten hade lofvat dem ett hesök
emot afton; han kom, åtföljd af sin intressanta och
sorgsna vän. Detta var dem alldeles oväntadt; ty
de hade alla anmärkt att han såg nedslagen och
missnöjd ut hland fremraande. Förmodligen var det
hans vanliga sätt, som ej hindrade honom att göra
sin älskade Wentworths vänner ett besök; men då
den första komplimangen var gjord, inföll han åter
i sin dystra melankoli, och deltog icke i den
allmänna glädjen. Under kapten Wentworths och
Harvills samtal, erinrade de hvarandra tusende
anekdoter från den tiden cfe voro tillsammans på sjön,
hvil-ket sysselsatte och roade fruntiruraerna, och i
synnerhet Uovisa, som hade en afgjord smak för hafvet
oeh vistandet på ett fartyg. Alice , tröttad af
hennes öfverdrifna förtjusning, till hvilken hon
alltför-Väl förstod anledningen, och som hon satt bredvid
Bentick, förmådde ölVcrensstämmelsen i deras
sorgliga öden henne att tilltala honom, och nästan tvin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
