Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«de helt otvunget och endast i den afsigt att Ingifva
henne mod, förhoppning och styrka att underhålla
detsamma hos sina föräldrar: man begrep att han
gjorde allt, för att gifva sig ett visst lugn, så väl i
sin röst som i sina maner; det tycktes vara hans
ändamål att bespara Henriette hvarje sinnesrörelse.
En enda gång, då hon var tröstlös öfver den sista
promenaden på bryggan och bittert ångrade att hon
icke lagt sig deremot, erinrande sig att Lovisa
ovillkorligen ville det, ångrade han sig och utropade
häftigt.
”Tala icke deroin, säg ingen ting; förebrå icke
eder syster något, det är jag v endast jag som är
skulden dertill! Jag berömde ofta hos henne denna
bestämda karakter, denna ståndaktighet, för hvilken
hon nu är ett offer. Jag förutsåg faran och
undanröjde den icke så som jag bordt. Så liflig, så
beslutsamt O Gud! hvilka mördande förebråelser!
bästa, älskvärda Lovisa!” Alice såg, att han i detta
ögonblick sjelf tviflade, att hans förra tänkesätt var
det rätta i afseende på fördelarne af en bestämd
karakter , att han ändtligen fann huru den, liksom
alla själens egenskaper, borde hafva sina gränsor och
att en böjlig karakter, som någon gång låter öfver-.
tala sig, bidrager mera till sällheten. än den som
fortfar i att vara envis.
De reste fort, och vägen förekom dem knappt
hälften så lång som föregående dagen, emedan de
fruktade för framkomsten; emellertid var det helt,
och hållet natt när de nalkades Upercross. .1
vagnen rådde en stunds djup tystnad; Henriette lutade
sig emot vagnsdörren och med scliawlen dragen öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
