Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ver ånsigtet, såg det ut som hon såf; livarken Alice
eller liapten sade ett ord, då i det de körde uppföre
sista backen, han närmade sig till henne och
hvi-skade:
”Jag har tänkt på bästa sättet att kunna bereda
herre och fru Musgrove på att bära deras olycka;
Henriette får ej strax visa sig; hon kan icke
undertrycka sin smärta’; ni skall sitta qvar i
vagnen med henne, och jag skall sjelf säga dem huru
mycket Henriette bör skonas: de göra då för
hennes skuld hvad de icke göra för sig sjelfva, och
å-lägga sig att återhålla sin sorg, för att icke öka
Henriette». Gillar ni detta, miss Elliot?” Hon
gillade det; han syntes tillfredsställd, och sade ingen •
ting vidare; men detta vädjande till hennes
pröf-ning, denna aktning för hennes omdöme, gjorde
henne ett stort nöje; deruti såg hon en återstod af
vänskap och förtroende. Då man förlorat allt, är det
ganska litet som förnöjer en. ,
Allt gick som Wenttvortli hade förutsett det: han
berättade händelsen med så myckeu formildring som
var möjlig; Alice använde allt sitt deltagande för
att trösta och lugna dem; då det hade lyckats för
henne, och kapten Wentworth såg föräldrarne sa
lugna som de möjligtvis kunde vara, och deras
dotter som på allt sätt bjöd till att trösta dem, gaf
han tillkänna sin afsigt att återvända till I/yme med
samma skjuts, och så snart hästarne hade
hvilatsigillet, reste han.
Slut på Första Delen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
