Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var rätt Mok som stötte sitt hufvud i Lyme. Allt
ilctta omtalade Maria med mycken glädje för sin
syster ’ocli lady Russel, och kapten Wentù’orths namn
hlef många gånger upprepadt. För att undvika
vid-löftighet i detta ämne, som hon kåde älskade och
fruktade, talade Alice om den intressanta kapten
Bcn-tick, och frågade efter honom; Maria höjde på
axlarna , och hennes ansîgte mulnadè. ”Kapten mår
rätt väl, sade hon, men är ganska-narraktig med
sina infall; ibland vet man icke hvad han vill; vi
hafvc bjudit honom att följa oss och tillbringa några
dagar i Hyddan ; han hade derigenom skaffat oss ett
medel emot ledsnaden, det var åtminstone någon att
tala med; Carl ville taga honom med sig på jagt,
han antog det och syntes nöjd ; jag trodde att allt
var uppgjordt, då han helt hastigt, aftonen förrän
vi skulle resa, ursäktade sig ganska oskickligt och
ville vara qvar i Lyme. ”Jag jagar aldrig, sade
han, och jag skulle genera Carl. Har ni nånsin
hört något så löjligt? Liksom jag också jagade!
Vi hade låtit Carl springa i skogen, och kapten
skulle hålla mig sällskap; jag tror icke, att det hade
gjort honom så olycklig ? Men nej, han ville bli
qvar, och han gjorde rätt deri ; jag vet ingen ting
sa ledsamt som en mjeltsjuk karls sällskap, hvar»
hjerta är krossadt af kärlek och sorg.” Carl
började skratta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
