Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hel! Ni är en lefvande afbild af er mor;
samma anletsdrag-, samma karakter: ack! bästa Alice,
jag- skulle tycka mig Iiafva helt och hållet återfunnit
henne i eder ! Ni skulle bära hennes namn, bo i
hennes rum, ni skulle blifva älskad på den ort der jag
bosatt mig endast för hennes skull; lyckligare än
hon, skulle ni vara en värdig följeslägerska åt den
inan, sora förstod värdera eder. Ack ! min bästa
Alice, om denna mitt hjcrtas önskan gick i fullbordan,
så skulle också jag vara lyckligare -än jag någonsin
varit.” Alice nödsakades att vända sig om, att stiga
upp och gå till andra ändan af salongen, under
förevändning att söka något, för att dölja och besegra
den rörelse, som denna tafla uppväckt hos henne.
Hennes hjerta och hennes inbillning öfverväldigades för
några ögonblick; tanken att blifva hvad hennes mor
varit, att bära ett namn så kärt för hennes minne,
att ännu bebo Kellinch-Hall, att der tillbringa hela
sin lifstid, var en förtrollning, som hon cj straxt
kunde emotstå. Lady Russel, som med ögonen följde
henne, förstod hvad hon erfor, och tillade icke ett
ord, utan lemnade henne åt sin känsla,
öfverty-gad att, då herr Elliot sjelf talade för sig, skulle han
blifva hörd. Alice hade alldeles icke samma
öfver-tygclse, bilden af herr Elliot sjelf talade för sig,
framställde sig för henues förstånd och förstörde i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
