Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvcrtygad att, med alla de. goda egenskaper som
a-miralens fru ägde, kunde lady Russel ändock icke
förlåta lienne, att hon var kapten Wentworths syster.
För henne var det deremot en nästan oemotståndlig
dragningskraft, och mot hvilken hon ej bjöd till att
försvara sig. Ilon kunde hos systern hoppas
motsvarande känslor, som hon numera icke fann hos brödren.
Crofts husliga sällhct hade också för henne ett
obe-skrifligt behag ; hon fann der verkligheten af livad
hon så ofta hade drömt, då hon trodde sig bli hans
maka, som hon älskade. När hon råkade dem på
promenaderna, följde hon dem med ögonen, så långt
hon kunde. ”De tala säkert om den, som jag
beständigt tänker på, sade hon, och på hvilken det icke
mer är mig tillåtet att tänka . . . Nej, jag bör cj
söka att fästa mig vid dem; jag bör fly allt, som
underhåller mina minnen, ända till dess jag hunnit
helt och hållet utplåna dem; då, kanske, kan jag
blifva detta lyckliga parets vän.” Det var en vällust
för lienne att se, med hvilken ifver, hvilken
hjert-lighet den gode amiralen tryckte sina fordna
tjenst-kamraters händer, när de träffades, och fru Crofts
upplifvade blick, som älskade allt hvad som hörde
till sjöstaten, likaså mycket som hennes man.
Alice, helt och hållet tillgifvcn lady Russel,
promenerade sällan allena; det hände likväl en morgon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
