Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon haie några små upphandlingar att göra, och
bad sin vän tillåta sig stiga ur, och återvända till
Camben-Flacc ; under det hon gick öfver
Milsom-Street hade hon det nöjet att träffa amiralen; han
var emot vanan också allena ; han hade stadnat vid
en gravyr-handlares bod, med händerna på ryggen;
han tycktes allvarsamt betrakta en gravyr, som
föreställde ett sjöstycke ; han märkte icke Jivad som
tilldrog sig utom honom; Alice blef nödsakad att sakta
röra vid honom och att tilltala honom ; men, så snart
han kände igen henne, hclsade han henne med sin
vanliga glädtighet och sitt goda lynne.
”Ack! det är ni, miss Elliot ! Jag tackar er
tusende-fallt för det ni kom till mig; det är att behandla mig
som en vän, och ni gör rätt deruti. Jag var intagen
af detta kopparstycke; jag går aldrig förbi denna bod,
utan att stadna ; jag träffar alltid något fartyg : det
der som ni såg, är mycket illa bygdt ; jag skulle ej
våga att stiga uti det för tiotusende guineer, och
se likväl tvenne karlar der på däcket, som se ganska
lugna ut ; ack ! det arma folket ; vid första vindkast,
äro de i hafsbotten. Nå väl ! bästa miss Elliot ; huru
mår ni? bra, som mig tyckes. Hvart går ni då så
här alldeles allena? Kan jag följa er, kan jag vara
er till någon tjenst?
Familj. Elliot. II Del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
