Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycktes icke höra, hvad en af fruntimmcrna i hans
sällskap sade honom; han syntes fördjupad i sina
tankar; Alice kunde icke sluta till, huru vida de voro
gynnande för henne; det som hans åtbörder
uttryckte , var förlägenhet.
Efter en liten stund närmade han sig henne och
tilltalade henne åter; ömsesidiga frågor i likgiltiga
ämnen, å hvilka hvarken den ena eller den andra
af-vaktade svaret, utgjorde deras samtal. Alice var
öfvertygad, att det var något som plågade honom,
och att han icke var nöjd. Då de voro i Upercross
och I/yme, och ej kunde undvika att tilltala
hvarandra, visade han. sig mycket lugn och liknöjd; nu
bjöd han till att vara på samma sätt, men det
lyckades honom icke. Någon ting omärkligt för alla
bevisade Alice, att han var förändrad; men på hvad
sätt? Hon kunde ej säga det, inga spår af lidande
syntes Uos honom ; hvarken hans helsa eller hans
gläd-tighet hade undergått någon förändring: han talade
om Upercross, om Musgroves, med den naturligaste
ton i verldon. Då han talade om Lovisa, såg hon i
hans blick, i hans småleende, något som hvarken
uttryckte harm eller sorg; nöje kunde det icke vara:
han var synbarligt förlägen, illa till mods. Ack !
tänkte Alice, det är ändock alltid han, det är Wentworth,
ur stånd att förställa sig, oaktadt allt sitt bemödan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
