Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de, och att förkläda sina känslor ; han vill ej synas
sårad af Lovisas ostadighet; men hans hjerta lider
och förråder honom.
Det bekymrade men förundrade henne ieke, då
hon såg, att Elisabeth lotsade icke känna igen honom;
han var aå litet förändrad, att det var omöjligt att
misstaga sig; dessutom hade de gifvit hvarandra en
ömsesidig blick, som lemnade intettvifvelsmålöfrigt;
hon såg i Wentworths ansigte, att han var på vägen
att helsa på miss Elliot som på en gammal bekant,
och i sin systers, det utmärktaste förakt; hön vände
sig bort och gaf ej den ringaste akt åt kapten.
Lady Dalrympels vagn, som hon med den
öfver-drifnaste otålighet väntade, anlände slutligen; en
betjent gaf det tillkänna. Det hade å nyo börjat att
regna; Elisabeth talade så högt till fru Clay, i det hon
bad henne skynda sig för att icke låta siu kusin
gref-vinnan vänta, att hon derigenom skulle låta alla
förstå, att lady Dalrympel var hennes kusin, och att
hon kora för att Iicmta henne i sin vagn; men det,
’som litet hedröfvade denna stolta skönhet, var, att hon
ej hade någon, som gaf henne armen : den kära kusin
Elliot var ej återkommen ; och, under det hon
han-nade fru Clay, som hade skickat bort honom,
stödde hon sig mot hennes arm och nalkades dörren, cn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
