Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
convenancen , och, om hennes kusin Elliot
återkommit, utan att finna någon, hade han med skäl ansett
sig sårad.
Knappt hade Alice slutat sitt tal, förrän, herr Elliot
syntes : kapten Wentworth kände honom strax. Det var
ingen skilnad på den, som steg in och den som gick
utföre trappstegen på den lilla trappan i Lyme, och
som stadnade för att låta dem gå förbi, och
beundrade Alice; man kände igen samma uttryck, då han
talade till sin kusin; men nu tillkom den ljufva
fortroligheten af en Slägtinge och en vän: det tycktes,
som han endast såg och sökte henne. Han gick strax
till henne, ursäktade sitt långvariga dröjsmål; han
lät Jintligt förmärka, huru hoppet att träffa den
bortresta vagnen hade nödgat honom fördröja sin
återkomst; han tackade henne, att hon väntat på honom,
ocli, skyndande på lienne att begagna ett ögonblick,
som det ej regnade, tog han sakta sin kusins arm
och drog henne med sig; hon hann knappt kasta en
ljuf och blyg blick på Wentworth och gifva honom
sin afskedshelsning.
Så snart de ej mer syntes, talade fruntimren,
som Wentworth följt in, om Alice. ”Hennes kusin
tyckes älska henne, sade den ena af dem,
skrattande. — Elliot är mycket kär i henne, sade en annan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
