Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade det bästa och ädlaste hjerta ; lians hus bans
bord, hans hela egendom tillhörde hans vän Vduom
honom sjelf; han skulle hafva delat med herr Elliot
sin sista penning, och jag vet att han lemnade
honom betydliga summor, som aldrig blifvit
återgäldade. Som han ej nyttjade några försigtighetsmått
med herr Elliot, så har det varit lätt för honom
att behålla dem. Han hade äfven en besynnerlig
fintlighet, som vi kallade lycka: så snart ett rykte,
en nyhet utspriddes, sparade han Iivarken möda eller
omsorger till upptäckande af hvad som var sannt
eller falskt; då han var i det närmaste säker på sin
sak, uppfann han medel att låta berätta sig saken
antingen af sin vän, eller i hans närvaro, och
föreslog honom då ett vad med eller mot, af hvad han
hade hört. Herr Smith antog det alltid; utom det
att han tyckte om att hålla vad, sade han till sig
sjelf: ”Om Elliot vinner tio, tolf guinccr, betyder
det ingen ting för mig, men mycket för lionom;
och tappar han, lägge vi det till hvad han redan är
mig skyldig.” Oförmärkt gingo min mans
penningar i herr Elliots ficka.”
Förlåt mig om jag faller er i talet! sade Alice,
som med smärta hörde det, som gjorde henne en
verklig sorg; den tid ni talar om, bör, som jag tycker,
vara ungefär då, när herr Elliot gjorde min fars och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
