Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och att glömma mig sjelf; jag vill endast säga er
pä h vilka grunder jag dömt honom: gerningarna
tala. Ack! länge hade jag, liksom ni,
förkastathvar-jc tanka, som stridde emot den aktning och vänskap
som jag hade för honom; aldrig har någon bättre
förstått att under en intagande yta dölja lasten. Han
var min mans trognaste vän, som helt och hållet
öf-verlemnade sig åt honom, älskade honom med
ömhet, och trodde honom vara likaså god, likaså
hederlig karl som han sjelf. Han presenterade
honom för mig då vi voro gifta, som den varelse han
näst mig mest älskade; jag höll alltförmycket af
min Smith, för att icke dela hans känslor, och hans
vän blef äfven min, så mycket hellre som jag tyckte
att han var behaglig, artig och glad. Vid nitton
års ålder är man ej så eftertänksam : Herr Elliot
ansåg jag likaså redlig, likaså uppriktig som de
öfriga menniskorna, och mycket älskvärdare ;. min
man kunde ej vara ulan hans sällskap, och vi voro
derföre dagligen tillsammans. Vi lefde i London på
samma sätt som de aldra förnämsta ; herr Smith
var rik, tyckte om verlden, nöjet, och höll ett godt
hus. Herr Elliot var icke i så lyckliga
omständigheter : han var fattig, bebodde en liten kammare
vid Temple, der han studerade lagfarenheten; och
hade svårligen kunnat underhålla en adelsmans
anseende, om icke hans vän hjelpt honom. Min Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
