Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag aldrig förgätit min ungdomsvän. Jag afhörde
herr Elliot med största nöje, då lian talade om den
sköna och stolta Elisabeth för mig, ty jag tänkte
då på min vackra och ljufva Alice.”
Kanske, utropade den sistnämnde, hastigt
frapperad af en tanke, kanske har ni någon gång talat ora
mig med herr Elliot ? — ”Ofta, ganska ofta ; jag var
stolt öfver min vän, och jag- sade honom
oupphörligen huru olika ni var ... Aek! ja, jag har flere än
cn gång med vänskapens och sanningens värma
af-målat er för honom.”
Detta förklarar mig’ något, som herr Elliot sade
mig i går afton, inföll Alice: han försäkrade mig,
att han kände mig för lång tid tillbaka, och att man
hade talat mycket om mig; jag begrep ej hvem det
kunde vara. Ack ! huru mycket förståndet villar sig,
när det är fråga om en sjelf! ocli liuru jag hade
bedragit mig! Men jag bar fallit er i talet. Herr
Elliot har då gift sig blott för att få penningar? Det
var förmodligen denna omständighet, som öppnade
edra ögon för det afsky värda i hans karakter?
Fru Smith tvekade litet att svara, slutligen sade
hon: ”Nej, så var det icke; jag kände länge hans
afsigt; han hade vänjt mig vid detta tänkesätt, som
är allmännare än man tror. När man är med i verl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
