Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Verkligen! Tçgligen har han icke sagt, att fru
Elliot var dotterdotter till cn elagtare och dotter till
cn oxhandlare ? Jag tror, att det ädla Elliotska
Modet da skulle hafva inflammerats ; men det är en
sanning att hon var skön. Hon hade fått en ganska
god uppfostran; hennes far, som blott ägde denna
dotter, försummade ej något, för att gifva henne all
möjlig bildning, i den förhoppning att få henne gift
i ett upphöjdare stånd. Så snart herr Elliot hade
fått kunskap derom, sökte lian alla tillfällen att få
se henne och göra henne sin uppvaktning; Det
lyckades honom snart att göra sig älskad med passion,
och han mötte inga hinder för erhållande af hennes
hand. Hoppet, att en gång se sin dotter som lady
EUiot, gjorde, att fadren såg förbi sin mågs fattigdom.
Denne, innan han ingick förbindelsen, var
sorgfäl-lig att försäkra sig om att hemgiften, och
förmögenheten var nog ansenlig, för att ersätta börden. Det
tyckes mig som han nu hade ombytt tänkesätt,
och att han sätter mer värde på adelskapet och
ba-ronet-titeln än han då gjorde ; jag har ofta hört
honom säga, att om han kunde få sälja sitt
tillkommande baronie, sköldebref, devis, livré för femtio
guinéer, skulle han icke draga det i betänkande.
Men jag vill ej upprepa för er allt, som jag hört i
detta ämne, jag vill hellre bevisa er att mina
påståenden äro sanna.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
