Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Påminn er mitt loftal, sade fru Smitli; jag höll
mig endast vid hans utseende och hans snillet jag
ansåg edert giftermål med honom som afgjordt; jag
borde icke tala annorlunda om honom, än om han
varit eder man. Mitt hjerta blödde för er skull, när
jag talade om eder sällhet ; emellertid vågade jag
tro att med en sådan hustru som ni, kunde man
ännu något hoppas. Det vore omöjligt, att han
tillsammans med Alice icke slutligen skulle känna dygdens
välde och behag ; han hade redan förstått att
värdera och älska er. Hans första hustru, ehuru hon
hade fått en temligen vårdad uppfostran, rönte
följderna af sin härkomst; hon ingaf honom ingen
aktning; aldrig hade han älskat henne. Jag hoppades
att edert öde skulle blifva annorlunda; och om min
Alice, förledd af hans behagliga yta och hans
förstånd, hade fästat sig vid honom, som jag icke
be-tvillade, borde jag sönderslita hennes hjerta utan
förhoppning att läka dess sår? Men med hvilken
glädje, bästa Alice, har jag lärt känna, att detta
rena hjerta aldrig skall tillhöra honom! Då var
det min pligt att lära eder känna honom.”
En rysning öfverföll Alice vid den tanken, att hon
hade kunnat blifva gift med honoiÿ; skulle hon icke
ännu kunna förmås dertill genom lady Russel, som
hade en så hög tanke om honom? Hon sade det åt
fru Smith, och begärde hennes tillåtelse att för sin
gynnarinna få upptäcka allt. ”Hvad ! utropade fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
