Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ilast tvä betjenter passade upp vid bordet. Nej,
tänkte hon, det är omöjligt; det vore ju lika Bom hos
dem, och sir Walter Elliot bör väl lefva pu ett
förnämare sätt. Men huru skall man göra? Att icke
bjuda dem, vore än värre; det vore att fela emot
den allmänna vanan. Det uppstod en stor strid
emellan hennes fåfänga och convcnaucen; men fåfängan
segrade och anvisade lienne ett mezzo termine, som
förenade allt och frälste henne ifrån den
förskräckelsen att gifva en middag, så olik dem vid
Kellinch-Hall, som skulle förråda deras närvarande brist. Hon
sade för Maria att middagsmåltider hörde alldeles
icke till den goda ton, att sådant passade för
gästfriheten och var ett medel att samla aflägsnare
granliar, men att i staden gifva en middag åt
fruntimmer, vore att alldeles fela emot den goda smaken
och grannlagenheten ; Fru Musgrove skulle säkert
icke komma, och deri gjorde hon rätt. Men, sade
hon, jag bjuder eder alla tills i morgon afton, det
blir något nytt och en glädjefest: aftonvard, the’,
spel, och allt detta i salongen! .... Jag är
öfverty-gad om att frumtimmerna Musgrove aldrig sett
något så briljant: det är nu sagt, i morgon afton; jag
skall anstalta om mina bjudningar. Lady
Dalryin-pel och hennes dotter komma säkert ; herr Elliot
kominer också: vi måste väl presentera vår kusin, än
mer, vår vän för dig, Maria, den älskvärdaste man,
den som förtjenar den mesta högaktning. Jag en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
