Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad Alices hjerta klappade vid denna bekännelse af
Wentworth ! och likväl ökade hans uppriktighet
hennes förtroende till honom. ”Denna köld, sade hon
leende till honom, dolde ett ganska förkrossadt hjerta;
men fortfar: ni hade då beslutat att glömma den
stackars Alice ?”
”Ja, och det var just detta som ej inträffade, sade
Wentworth: dessa unga flickors lättsinne,
obetänksamhet och ringa värde, dagligen jemförda ined edert
saktmod, eder blygsamhet, edert förstånd, eder
uppmärksamhet för andra, eder förgätenhetafcder sjelf,
edert jemna lynne; allt, till och med detta
melankoliska utseende som jag tog för köld, fästade mig
dagligen mera vid eder. Jag vågade cj säga det, jag
fruktade ett nytt afslag; minnet af den svaghet, med
hvilken ni hade öfvergifvit mig och tillåtit eder
familj med högmod förkasta mitt anbjid, utan att höja
eder röst till min fördel, väckte ånyo min harm med
cn sådan styrka, att jag trodde mig vara nära att hata
eder: ju mer jag kände huru lycklig jag varit med en
sådan hustru som ni, ju mer uppretad blef jag. Det
var då som jag, för att segra öfver en känsla, som
ni föraktat, gjorde allt mitt bemödande för att fästa
mig vid Lovisa; jag skrattade, jag roade mig med
henne, men aldrig var mitt hjerta rördt. Ett
ögonblicks eftertanka visade mig, att hon ej kunde tåla
den ringaste jemförelse med den qvinna, som jag utan
tvifvel för alltid hade förlorat, eftersom jag, genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
