Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ernå åen ; att lefva i overksamhet, i väntan
olyckan, är också alltför hårdt! Knappt hade jag sin.
tat Harvills bref, förrän jag utropade: Alice är iBatli,
om onsdag är jag der, och jag var det. Innan ja»
reste, skref jag till Lovisa och Bentick, och begge
borde kunna se på lifligheten af mina lyckönskningar,
att jag icke hade något emot deras sällhet.” Alice
trodde att han hade slutat, och steg upp ; men lycklige
älskare äro mycket pratsamme; ännu hade
Went-worth mycket att säga, och hans tillkommande maka
hörde på likaså gerna som han talade. ”Jag vill ej
dölja för er, sade han, att jag begaf mig pä resan
med någon förhoppning; den oväntade händelsen, genom
hvilken jag återfick min frihet, förekom mig som ett
lyckligt förebud; ni var ännu fri; det var ej
omöjligt att ni ju också kom ihåg det förflutna. Jag
visste, att ni varit älskad och uppsökt af en man, som
var högaktad af er familj, efter man gaf etler yngsta
syster åt honom, och att ni hade afslagit hans anbud;
jag kunde ej neka mig den tanken, att det utan
tvif-vel skedde för min skull. Knappt hade jag vid min
ankomst omfamnat min syster, förrän jag åter gick
ut i den förhoppning att råka er; några af mina
bekanta drogo mig rnc4 sig till ett magasin; just som
jag öppnade dörren, var njin Alice det första föremål
som mötte mina blickar! Det är omöjligt att ni icke
skulle se min förvirring ; den var sådan, att jag knappt
kunde tilltala er ; men ack ! jag kunde ej upptäcka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
