Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hvad mig beträffar, är jag derom öfvertygad, och
tror äfven att jag kunnat ansvara för dem, svarade Alice.”
”Gode Gud! utropade lian, ett ögonblick tänkte
jag derpå; jag tyckte att min framgång endast
kunde krönas genom er; men jag var för stolt, för
missnöjd med er, för mycket uppbragt emot lady Russel;
äfven då jag återsåg er ville jag ej förstå er; jag
tillslöt mina ögon, förhärdade mitt hjerta; jag ville
ej göra eder rättvisa; jag var en dåre, och jag må
snarare förlåta hela verlden än mig sjelf. Jag hade
kunnat bespara mig sex års skiljsmässa och lidande:
detta högmod som gjort mig så mycket ondt,
förmådde mig tro, att jag hade mig sjelf att tacka för
all den lycka jag njöt; jag var stolt öfver mina
ärofulla bragder och den rättvisa belöning jag åtnjöt,
och jag tyckte mig nästan vara en stor man, då jag
under mina motgångar sade till mig sjelf: jag måste
bjuda till att böja mitt förstånd efter min olycka;
nu bör jag lära att bära en lycka som jag icke förljenar.”
Slutligen anhöll lian om Alices tillstånd att
följande dagen .få presentera sig hos sir Walter, för att
förnya sin begäran af hans dotters hand ; hon
samtyckte dertill, och var öfvertygad att han ej för
andra gången skulle få ett nekande svar. Wentworth
försummade ej något denna afton, som kunde behaga
Alices fader; dertill fordrades ej mer än hans sköna
hållning, hans präktiga uniform, hans utseende, som
nu var så anmärkningsvärdt, genom den sällhet som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
