Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 2. 1864
- Marie Sophie Schwartz
- Sillfisket i Norge af F-r-i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alltjemt lika verksam och med lika ungdomlig fantasi,
ehuru sjuklig, samt nu till och med hotad med förlust af sin
syn, går fru Schwartz framåt på sin skriftställarebana. Hennes
sednaste bok: "Guld och Namn", utkom i Dec. 1863.
*
Sillfisket i Norge.
I en naturhistorisk läsebok för barn, hvilken utkom på
1840-talet, hette det: "Sillen förekommer isynnerhet
i Ishafvet och Nordsjön, men för öfrigt, saltad,
i alla Europas länder."
En något fullständigare och mindre naiv upplysning om
sillen och sillfångsten torde befinnas af intresse
i ett land, som årligen införer omkring 200,000
tunnor sill och der denna vara är en af de förnämsta
förnödenheterna för massan af befolkningen.
Norska sillfisket bedrifves i Nordsjön utefter en
omkring 50 geografiska mil lång sträcka af Norges
kust. Sydliga gränsen för denna kuststräcka är norra
udden af halfön Jedderen, i närheten af staden
Stavanger. Norra gränsen är öarne utanför mynningen
af Isefjorden i norra Bergenhuus amt (län).
Fisket idkas ej utanför hela denna kuststräcka,
utan egentligen endast i de nordligare och sydligare
delarne deraf. Kuststräckan är derföre, i afseende på
sillfisket, delad i norra och södra distriktet. Mellan
dessa distrikter ligger en kuststräcka, utefter
hvilken föga fiske förekommer.
Vårsillfisket, som är det största, försiggår i Januari
och Februari. Mesta fisken fås vanligen i slutet af
Januari och i början af Februari. De första dagarne
af Mars är det merändels alldeles slut med fångsten.
Fisket bedrifves icke allenast af kustboerna i sjelfva
fiskeridistrikterna, utan äfven af dem, som bo längre
norr- och söderut. Ända från Christiansund i norr till
Mandal ytterst söderut är en stor del af kustallmogen
sysselsatt under senhösten och för vintern med
att rusta ut båtar och garn, för att straxt efter
nyårshelgen begifva sig åstad till fiskeplatserna. De
begagna allesammans öppna båtar af olika form. Folket
söderifrån har bättre båtar och redskap, än folket
norrifrån, och är sjelft starkare och resligare,
i följd af bättre föda och lefnadssätt.
Den fiskande allmogen samlar sig i större eller
mindre hopar uti vissa hamnar inne i fjordarne
eller på öarne och tager sitt qvarter der under
fisketiden, antingen i hus på land eller så kallade
logisfartyg. När fisket har tagit slut utanför en hamn
och det erfares att sillen deremot finnes på ett annat
ställe, sydligare, drager sig en stor del af allmogen
efter dit. Sålunda äro många med om sillfiske på två
eller tre ställen under loppet af en månad eller sex
veckor.
Kallevaagen
[1]
heter en af de största fiskeplatserna
i norra distriktet. Dit samlas ofta ända till 3-4000
man med 7-800 garnbåtar och der ligga månget år mellan
150 till 200 fartyg – dels logisfartyg, dels sådana
som begagnas att föra sill till de kringliggande
salterierna. Vi skola beskrifva denna station, som i
allt väsendtligt är lik alla de andra. Man skall deraf
få ett begrepp om, hvilka umbäranden, obeqvämligheter
och mödor menniskorna måste underkasta sig, för att
förskaffa oss den nyttigaste af alla fisksorter.
Hamnen är omgifven af temligen höga bergsryggar, som
slutta sig ned mot sjön. I följd häraf är stranden
full af klippor samt erbjuder mycket små och ojemna
byggnadstomter. Der hafva dels handlande i Bergen
och på landsbygden, dels fiskare, dels bönder
i orten uppbyggt hus, för att hyra ut dem eller
till salterier. Men de hafva icke jemnat grunden,
ej heller anlagt några vägar, så att det är ytterst
besvärligt att komma från det ena till det andra af
de rundt omkring hamnen spridda husen.
Dessa äro antingen af timmer med eller utan
brädfodringar – mestadels det sednare – eller af
resvirke med bräder utanpå. Få hafva grundmur, och
ingenstädes finner
man ringaste försök gjordt att afleda vattnet,
äfven om det står ända in på väggarne. Storleken
är mycket olika, men inredningen nästan alltid
densamma. Ingången är vanligen på ena gafveln. Man
kommer derigenom in i en liten förstuga, men oftast
omedelbart in i boningsrummet. Huset har nemligen bara
ett enda sådant. Längsefter långväggarne äro kojer,
antingen på sjelfva golfvet eller något upphöjda. De
äro alltid afdelade för 6 man i hvardera, så att
dessa ligga sida vid sida, med hufvudet åt väggen
och fötterna vända utåt mot en gång i midten af
rummet. Denna gång är sällan mer än tre eller fyra
fot bred, och der äro så mycket kistor, kläder,
fiskredskap, verktyger och annat uppstapladt, att man
icke utan stor svårighet kan komma fram. – Halm och
täcken till sin koj måste fiskaren hafva med sig, och
derför är det mycket illa stäldt härmed. Oftast ligger
han i kläderna eller åtminstone i underkläderna,
medan de yttre plaggen undergå en otillräcklig
torkning öfver natten.
I ena ändan af huset fins vanligtvis en eldstad,
för att värma rummet och att koka mat uti åt hela
manskapet, som bor der. När ingen eldstad finnes,
försiggår kokningen ute i fria luften eller också
i ett kokhus, som föres upp af några bräder. Hvart
båtlag utgör en afdelning med gemensam gryta, som
de hafva med sig hemifrån, tillika med nödig ved. –
Logishusen få merändels sitt knappa ljus genom ett
litet fönster på ena gafveln. I somliga hus fins ett
lufthål i taket, i de flesta icke, och frisk luft
inkommer då blott genom sprickor och öppningar i de
visserligen icke särdeles täta väggarna. Luften blir,
i följd af den otillräckliga omvexlingen, så förskämd,
att den som kommer in i huset en morgon, medan dess
invånare ännu äro qvar, knappt kan stå ut så länge,
att han hinner riktigt se sig om.
I allmänhet hafva husen bara en våning, men
vinden uthyres alltid till bostäder. När man uppför
en brant trappa, eller rättare stege, kommer dit upp
genom ett hål i taket finner man kojerna anbragta
på alldeles samma sätt som i stugan, tätt under
takresningen. – På den stora fiskestationen Kinn
är det ännu sämre stäldt, emedan husen äro större,
invånarne flere och orenligheten värre. Der kan man
ofta få se fukt och orenlighet, som fiskrarne draga
med sig utifrån, sippra ned genom golfbräderna från
vinden på dem som ligga på nedra botten.
Man har uppgifter om rummens storlek och
hyresgästernas antal. Proportionen är fasaväckande. I
ett rum af 11 alnars längd, 9 alnars bredd och 3
alnars höjd bodde 56 man.
I ett annat af 18 alnars längd, 9 alnars bredd
och samma höjd bodde 120 man. I ett tredje af 20
alnars länd, 11 alnars bredd och 3 1/2 alns
höjd bodde 150 man. För hvarje man i dessa
hus – och i de öfriga är förhållandet enahanda –
fanns således endast omkring 40 kubikfots utrymme,
som icke är fjerdedelen af hvad som behöfves, för
att hålla luften någorlunda dräglig. Och då är icke
afräknadt allt det utrymme, som upptages af karlarnes
tillhörigheter.
Utomkring ser det icke bättre ut, än inne. Mellan de
talrika upphöjningarne i den kuperade marken finnas
otaliga sumphålor, hvari all slags orenlighet samlar
sig i mängd. Allt affall vid matlagningen, allt
fiskafskräde och annat illaluktande kastas och slås
utanför dörren. Inga vägar finnas, utan menniskorna
trampa i all denna dy och föra en del deraf med sig
in i bostaden. Rent vatten finnes blott på ett enda
ställe i Kallevaagen, och dit idas de flesta icke gå,
utan de hemta vatten, både att dricka och laga sin
mat med, ur hålor, der regnvatten och orenlighet
samlat sig.
Äro husen dåliga, så är hyran icke heller hög. En
karl betalar i allmänhet för hela fisketiden från 36
skilling till 2 rdr.
Fiskrarne som komma söderifrån bo mindre i land, utan
mestadels på logisfartyg, som mest äro däckade jakter. Ett
[1] Det dubbla a (aa) i norska eller danska språket
betecknar vårt å-ljud. Namnet läses således Kallevågen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0042.html
