Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 5. 1864
- Ängsö af Th.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfrigt fornlemningar, ett tydligt bevis att den blifvit sednare
bebyggd, än det tillgränsande fasta landet; dock tror man sig
hafva funnit två eller tre ättekullar. En egen märkvärdighet
har ön genom de här förekommande s. k. Ängsö-granaterna,
bestående af kiselsyrad lerjord och kiselsyrad jernoxidul-manganoxidul
af trapezoidal-dodekaëdrisk form och till färgen mörkröda,
stötande i violett, men icke gerna antagande politur.
Vid öns strand befinnes en stor jättegryta, kallad Ryssby gryta,
och den stora runda sten, som anses hafva ursvarfvat
densamma, förvaras f. n. i kyrkan, der stenen ligger vid
sakristidörren och visas med det tillägg, att, hvart man än flyttar
honom ena dagen, intager han dock alltid följande morgon sitt
gamla rum vid sakristians dörr. Till Ängsö socken hör
derjemte den ute i Granfjärden liggande bergiga holmen Skarpan,
som berättas hafva i fordna dagar varit ett tillhåll för röfvare,
hvilka, för att kunna hålla sig dolda deri, skola hafva nyttjat
läderbåtar, hvilka de kunde veckla ihop och förvara i
bergsskrefvorna. Öns hela befolkning uppgår till vid pass 600
personer.
|
Ill. C. WEIDENHAYN, sc |
Öns största märkvärdighet är det s. k. "Engzöö-Huus",
nu förändradt och moderniseradt sedan 1750, då presidenten grefve
C. F. Piper lät ställa slottet i det skick, hvari det nu
befinnes, ett fyravånings stenhus med torn midtpå taket, men
i fordna dagar "ett fast huus, ståendes med sina murar och
grafvar omkring"; fastän det i "Gamle Kung Gustafs tid blef
förlamat och nedskutit, efter det innehades af riksrådet Knut
Bengtsson Sparre, som sig emot kon. Gustaf uplade." Och
det är ingalunda underligt, om "Engzöö-Hus" stod med vallar
och grafvar, ty inom dess murar bodde mäktiga män, både
furstar och herrar. Hvem som först uppförde det, är icke
bekant, men godsets äldsta kända egare var herr Magnus Gregerson
Läma till Arnö och Grönsö, Svea rikes råd och lagman
i Westmanland, omkring 1282. Herr Magnus, hvars
fader, Greger Knutsson till Salestad och Arnö, sjelf skref sig
"Jarlens son", var af myndig ätt och sonsons son af Håkan
Jarl i Östergötland, som lefde i Sverker Carlssons tid och då
var på förslag att bli vald till Norges konung. Efter herr
Magnus fick Ängsö också verkligen furstar till ägare, nämligen
hertigarne Erik och Waldemar, kung Magnus Ladulås’
söner, hvilka dock 1307 uppläto godset åt drotset Ambjörn
Sixtenson Sparre till Tofta, Göksholm och Salestad, i vederlag
för de försträckningar, som han gjort hertigarne under deras
krig med brodern, konung Birger. Drots Ambjörns son, drots
Nils Ambjörnsson, doterade, som vi redan nämnt, socknens kyrka
och blef stamfader för Oxenstjernorna till Salestad derigenom,
att han upptog sitt mödernevapen af den utdöda ätten
Oxenstjerna till Langarum. Herr Nils’ dotter Ingeborg förde
genom gifte Ängsö till Bjelke-ätten; men då hennes son,
riksrådet Sten Stensson Bjelke, gått i Wadstena kloster, kom
Ängsö åter genom köp eller byte till en Sparre, Ulf Bengtsson
till Hjulsta och Lagmansö, hvars son, riksrådet Fader
Ulfsson, ligger begrafven vid sakristidörren i Ängsö kyrka,
tilllika med sin fru, Elin Nilsdotter Natt och Dag. I kyrkans
chor hvilar Fader Ulfssons son, riksrådet Bengt Fadersson,
gift med Hillevi Brahe af danska Braheätten. Vid Gustaf
Wasas tid, då "Engzöö-Huus" blef "förlamat och nedskutit",
innehades godset af riksrådet Knut Bengtsson Sparre, efter
hvars död det genom hans dotter Hillevis gifte med amiralen
Arvid Trolle öfvergick till denna ätt. Trolle ligger begrafven
i kyrkans chor. Arvid Trolles dotter Elsa var två gånger gift,
men barnlös i bägge sina äktenskap, och Ängsö ärfdes derföre
af hennes yngre syster Anna, som i andra giftet hade herr
Lage Axelsson Posse till Aspenäs, hvarigenom godset sålunda
kom till ätten Posse. Godset vände dock snart åter tillbaka
till Sparreätten derigenom, att Lage Posses sondotter Elsa
gifte sig med riksrådet baron Per Eriksson Sparre. Ändtligen
år 1712 kom Ängsö återigen ur Sparre-ättens ägo derigenom,
att grefvinnan Charlotta Piper, född Törnflycht, köpte
godset för penningar, ursprungligen bestämda till hennes mans,
Carl XII:s bekante ministers, friköpande ur ryska fångenskapen,
men hvilka han önskade hellre måtte användas till inköpande
af en gård åt hans barn. Grefvinnan, som förstod sig
på sådana saker, uppfyllde hans önskan, och Ängsö blef
fideikommiss inom ätten Piper. Nuvarande innehafvaren af detta
fideikommiss är grefve Axel Mauritz Piper.
Vi hafva med afsigt meddelat den förestående listan på
ägarne af Ängsö gård, emedan detta gods är ett af de få, som
allt ifrån äldsta tider bibehållit sig i aristokratiens händer, och
emedan dess ägare alltid tillhört rikets yppersta ätter, såsom
Sparre, Bjelke, Trolle, Posse, Piper. Också företer golfvet i
Ängsö kyrka en brokig samling grafstenar med deri uthuggna
stränga riddare i full rustning och slottsfruar i rikt veckade
kjortlar, medan de oräkneliga likkistor, ofta af dyrbar metall,
koppar och bly, som förvaras i det vid kyrkan tillbyggda
grafchoret, på hvars spets Tranan, Piperska vapenmärket, står på
vakt, äro fullsatta med sköldemärken och bära prunkande
inskrifter till minne af alla de högättade män och qvinnor, som
innehaft den gamla gården, men af hvilkas fordna härlighet
ingenting står qvar annat än en handfull stoft i den af ärg
gröna kopparkistan. Ängsö kyrka är i sjelfva verket ett slags
svenskt pantheon och underhålles också på ett sätt, som
fullkomligt motsvarar denna hennes egenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0141.html