- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 /
140

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 5. 1864 - Orans Resäfventyr (Forts. från sid. 132) - Sockerlönnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle inträffa och larmet af de mot hvarandra och mot
skeppssidorne törnande kistor och fat var i sanning helvetiskt.
Emellanåt försporde jag dånet af störtsjöar, hvilka vräkte mot
fartygets sidor, som om en ofantlig hammare eller murbräcka
vore i full verksamhet mot plankorne.

Jag betviflar ingalunda, att fartyget var i en högst
riskabel belägenhet, och mina betraktelser under ty omständigheter
kan man föreställa sig. Efter stormen inträdde fullkomlig
vindstilla, hvilket jag märkte på det sjudande buller,
som vanligen förråder, att ett fartyg rör sig genom vattnet.
Men oaktadt vinden upphört, rullade skeppet än hit och än dit;
bjelkarne brakade och kistor samt fat törnade lika vildt mot
hvarandra som förut. Detta förorsakades genom vattnets svallning,
den der alltid inträffar efter en stark storm och stundom
är lika så farlig för fartyget, som stormen sjelf.

Vågsvallet lade sig småningom, tills det efter ungefär tjugofyra timmar
alldeles upphörde, och fartyget åter gled lugnare och jemnare genom vattnet.

Då min oro hållit mig vaken under hela den tid, stormen rasat, var jag nu
helt uttröttad, och i det ögonblick, allt åter gick sin jemna gång, försjönk
jag i en djup, men orolig sömn.

Jag plågades af drömmar, hvilka voro nästan lika så förskräckliga som den
verklighet, jag genomgått. Det föreföll mig, som om något kröpe öfver mitt
ansigte. I samma ögonblick vaknade jag. "Hvad kan det väl ha varit, annat
än en råtta, som tillfälligtvis befann sig ned i skeppsrummet."

Jag kände mig hungrigare, än fallet varit på flera dagar och började straxt
tillfredsställa min aptit. Huru jag än måtte värja mig, kunde jag icke motstå
frestelsen, att äta mera än min bestämda ration, och upphörde icke förr än fyra
hela skorpor voro förtärda. Derjemte kände jag en stark törst samt drack vida
mera, än min bestämda portion vatten, hvilket jag också icke
anslog särdeles högt, enär jag förmodade, att det i alla
händelser skulle räcka till resans slut. En omständighet likväl i
afseende på vattnet gaf mig icke obetydligt att skaffa. Hvarje
gång, då jag drack, gick en temlig qvantitet vatten förlorad,
emedan jag ej hade något kärl att tömma det i, äfvensom
sättet att dricka var högst obeqvämt.

Om jag endast haft någonting att hälla vattnet i – en
bägare eller någonting i den vägen. Då föll mig in att af
ett stycke kläde göra mig ett dricksmått, hvilket skedde på det
sätt, att jag rullade klädesstycket tillsammans i form af en tratt
och band ihop spetsen med mitt skoband. Arbetet hade
lyckats mig fullkomligt, och jag kunde nu med en viss beqvämlighet
släcka min törst, utan att tillika behöfva förspilla något
af den ovärderliga vätska, af hvilken mitt lif berodde.

Vid middagen hade jag gömt en half skorpa till aftonmåltid. Man föreställe
sig emellertid min öfverraskning, då jag undersökte stället, der den efter
mitt förmenande borde finnas – och den var borta!

Jag påminde mig bestämdt, att jag lagt resten af skorpan bredvid bägaren
och vattnet, och huru kunde den väl försvinna, då den ej blifvit borttagen
af min egen hand? Länge var jag obeslutsam, huruvida det vore skäl taga en
annan skorpa ur låren, eller lägga sig utan qvällsvard, men fruktan för
framtiden bestämde mig likväl att lägga band på min aptit och, i det jag
samlade all min beslutsamhet, drack jag en bägare vatten samt sträckte mig
på mitt läger.

Insomna kunde jag icke, utan låg och funderade öfver det gåtfulla
försvinnandet af den halfva skorpan; men slutligen försänktes jag i ett
slags dvala, ur hvilken jag uppvaknade hvarannan eller tredje minut. Under
ett af dessa ögonblick, tycktes mig, som hörde jag ett lindrigt buller.

                                (Forts.)

Sockerlönnen.



Icke ensamt sockerröret och hvitbetan (palmerna oräknade)
lemna stoff till beredning af en för den civiliserade
menniskan till oundgängligt behof blifven artikel, utan vissa
löfträd få äfven lemna sin andel till den stora skörden af
socker. Så har man i Nordamerika redan under förra
århundradet börjat vinna socker af Sockerlönnens saft, och hos
oss kunna spetslönnen jemte silfverlönnen i viss mån tjena
till samma ändamål. Man borrar träden, då safven kommer
i rörelse, 1 till 1 1/2 fot från marken, på flera ställen snedt
uppåt, ungefär 1 1/2 tum djupt, och sticker i de 1/2 tums vida
hålen rörbitar, hvilka leda saften i de undersatta kärlen.
Saftens utflöde varar för hvarje stam fem dagar, inalles till
den tidpunkt, då bladen spricka ut. Såret läkes, och skall
operationen, efter flera försök, vara utan olägenhet för träden.
Den vunna saften är klar, nästan som vatten, och efter
omständigheterna af olika tjocklek (konsistens). På 40 lb
saft kan man räkna omkring 1 lb råsocker, och i Amerika
lemnar ett träd vid pass 5-6 lb socker. År 1840 utgjorde
lönnsocker-produktionen i Förenta Staterna 35,105,705 lb, men
uppgick år 1850 endast till 34,253,436 lb. Lönnsockret
kan raffineras till en hvithet, täflande med rörsockrets, men i
Amerika sätter man mycket mer värde på det utan vidare
omständigheter kokta, bruna råsockret, ty det äger en bismak,
hvilken man efterhand lär sig att högt uppskatta.

Vi ha meddelat denna lilla beskrifning, i hopp att en
eller annan naturvän i sydligare delen af riket ville göra ett
försök till plantering af sockerlönn (på skyddade ställen), och
kunna plantor efter all sannolikhet med lätthet erhållas från
James Booth & Söhnes verldsbekanta trädskolor, i närheten af
Hamburg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free