Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6. 1864 - På Hafvets botten - Orans Resäfventyr (Slut fr. sid. 176.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tilltvingad boning tittar junkern fram listigt och
förslaget, under det att han samtidigt är omtänksam
nog att för den förbiseglande vandraren visa de honom
af naturen gifna vapnen. Om också denna rustning icke
precist är idel bländverk, har dock vår kräfta äfven
"sitt blygsamma parti", som hon samvetsgrannt söker
dölja. Detta är nemligen bakre delen af kroppen,
hvilken är helt mjuk och endast betäckt med en
ömtålig hud, i hvilken måhända anatomen finner början
till skalbildning. En så stridslysten individ, som
vår Bernhardiner-kräfta trots sitt fromma namn är,
skulle inom sin sfer med den ömtåliga ryggen taga sig
ganska dåligt ut, om hon icke hade ett medel att åter
godtgöra den orätt, henne vederfors vid födseln. Hon
väljer sig sålunda en mussla af motsvarande storlek,
sticker sin känslosamma del baklänges in, håller sig
fast med sidohakarne af sin svans och kraflar sig
på det sättet genom vattnet, skenbart en filosof,
men i sjelfva verket en raffinerad spetsbof.
Trots det att denne inkräktare för längesedan
grundligt utförpassade mollusk-husägaren ur dess egen
bostad, låter den onda gerningens förbannelse honom
icke längre stanna i den inkräktade musslan, ty liksom
alla väpnade riddare, tycker han om förändring af
bostad, om än ett sådant ombyte icke alltid bekommer
honom väl. Naturforskaren kan med dessa kräft-eremiter
upplefva de löjligaste uppträden, och Lewes berättar
oss ett sådant med sin vanliga humor. Han hade under
sina sjöexkursioner vid Scilly-öarne fångat ett
antal bernhardinare och instoppade två af nästan
samma storlek, nakna som de kommo till verlden, i
en glasburk med saltvatten. De tycktes ej komma väl
öfverens och undveko hvarandra sorgfälligt. Nu lade
han en tom mussla, hvars spets förut blifvit afbruten,
mellan dem, och genast började täflingen. Den ena
kraflade sig muntert bort emot musslan, stack först
pröfvande in sin svans, och efter det att den på
detta försigtiga sätt öfvertygat sig om, att allt
vore i ordning, smög den med svansen, så fort sig göra
lät, in och tog till flykten. Men snart närmade sig
medtäflaren, tydligen yppande oredliga afsigter, och
båda vandrade nu omkring i burken, under det att de
mätte hvarandra med ilskefulla blickar. Den något
större och svartare af de två, hafvande fullkomligt
reda på, att han i egenskap af "sans culotte"
flanerade omkring på stridsplatsen, skyggade uppenbart
tillbaka för att bröst mot bröst kämpa mot sin akterut
bevarade motståndare. Men slutligen, efter mycket
betänkande, åtskilliga offensiver och återtåg, föll
han motståndaren i ryggen, högg tag i musslan med ett
dugtigt grepp, ryckte med sin starka klo ut eremiten,
kastade den stackaren åt sidan och instack sin svans
i musslan. Den utvräkte lät ett sådant brott mot
hyreskontraktet ingalunda behaga sig och en häftig
kräftduell började. Men när nu en rustad tredje,
visserligen mindre, men i ett stort musselskal inhyst
bernhardinare placerades i glasburken, uppflammade
hela stridens raseri, under hvilket hvar och en
af de tre vattenhjeltarne ifrigt bemödade sig att
fördrifva den andre ur sin fastighet, hvarvid ofta
alla tre väsnades utom sina dörrar och med komisk
ångest sökte skydda sina bakdelar.
Så mycket om två de intressantaste djurslägtena!
Hafvets djurverld erbjuder så mycket tilldragande,
intressant och märkvärdigt, oss i många detaljer
alldeles obekant, att naturforskningen på oceanens
botten ännu kommer att göra mången underbar
upptäckt. Genom den nyare tidens skarpsinniga
observationer, isynnerhet i anatomisk och fysiologisk
riktning, har månget ljus blifvit tändt, tjenande
att belysa de hittills oftast dunkla och egendomliga
funktionerna i hafsdjurens lif. Och är det isynnerhet
ett obestridligt och ofantligt framåtskridande,
att man efter uppträdandet af detta århundradets
Aristoteles, den store Alexander von Humboldt,
fått vetenskapsmännen att uttrycka sig populärt,
samt att alla snillen inom den civiliserade verlden
synbart eftersträfva att göra resultaterna af sina
forskningar kända af folket. Blott på sådan väg kan
tankens andliga gebit blifva en allmän egendom för
menskligheten, på samma gång som själsverksarnheten
i denna riktning är en rastlös befordrare af sann
humanitet, utvidgande den andliga horizonten och
för hvarje vandrare planerande vägarne till en högre
kunskap om det ensamt rätta och sköna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
