Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 9. 1864 - De menskliga drifterna såsom föranledare till de tidigaste uppfinningarne (Forts. fr. sid. 245)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på sitt nöje, och har detta blifvit ernådt,
söker det att bedöfva sig. Samma phaser måste
vi antaga i hela mensklighetens historia. De
narkotiska njutningsmedlen och de dermed beslägtade
infusionsdryckerna beteckna först tredje graden i
näringens totalutvecklingshistoria, redan derföre,
emedan upptäckten af dem och deras verkan förutsätter
en högre kunskap om naturen. Vi finna visserligen,
att buskmännen numera röka tobak, men de ha
först erhållit densamma af holländarne, ty ett
egendomligt bedöfningsmedel var dem icke bekant. Åt
Amerikas ur-invånare erbjöd deremot naturen osökt
och redan från början tobaken, kokan och matén. Om vi
betrakta mångfalden af de narkotiska njutningsmedel,
som växtriket i de åtskilliga zonerna frambringar,
komma vi att åt tanken på tillfällig smakriktning
inrymma en allt mindre och mindre plats. Näst
ofvannämnde är det hampan, beteln, spik-klubban
och flugsvampen, hvilka på ett särdeles framstående
sätt njutas af åtskilliga nationer; men dessutom
griper menniskan till belladonnan, humlen och
mångahanda svampar; i Florida är det jerneken,
hos Söderhafs-öboerna vissa peppararter. Många
harzarter och balsam-sorter, laktuken, syriska
vinrutan äro kraftiga bedöfningsmedel, och det vore en
villfarelse att antaga, det de germaniska folkslagen,
före Amerikas upptäckt eller kaffets införande,
icke hängifvit sig åt dylika njutningar. Dessa ha
endast genom redan nämnde stoff funnit ett särdeles
anmärkningsvärdt tillfredsställande, som redan antagit
påfallande dimensioner, enär plötsligen en enda
substans fyllde alla de behof, hvartill man fordom
använde ett stort antal ämnen. Storax, benzoe, vallmo,
humle, bolmört, spik-klubba, rosmarin, dårrepe och
många andra produkter begagnades sedan långliga tider
tillbaka, under det att det ena eller andra, efter
hvad hexprocesser och trollformler gifva vid handen,
under omständigheter hade ett särskildt företräde.
Karakteriserar sig sålunda menniskoslägtets barndom
genom stadierna af dess näringsmedel på det sätt,
att först uppsökes företrädesvis kött, rått eller
halfstekt, något sednare växtämnen, derefter
de jästa dryckerna och slutligen narkotiska som
njutningsmedel, så tillkomma visserligen i sednare
perioder nya näringsämnen, men mer betingade
genom yttre tillfälligheter, än genom fysiologiska
orsaker. Nyssnämnde olika phaser beteckna verkliga
utvecklingsgrader hos menniskoslägtet. Här och der
förekomma visserligen särskilda egendomligheter,
egnade att taga vår uppmärksamhet i anspråk,
såsom lerätandet hos några vilda stammar eller
arsenikätandet i några steiermarkiska bergstrakter,
men de äro endast inskränkta till små områden och ha
ingen allmän kulturhistorisk betydelse.
De narkotiska njutningsmedlen tillfredsställa det
sista behofvet i den menskliga naturen. Ty all kultur,
den må nu skrufvas upp till hvilken höjd som helst,
skall med allt raffinement icke upptäcka någon ny
njutning, enär kroppen ej känner något nytt behof,
medan åstundan att konstladt upplifva nerverna,
muntra sig, bedöfva sinnena, lugna sig, redan är hos
menniskan inneboende. Den utvidgade bekantskapen med
produkter från åtskilliga verldsdelar har visserligen
under tidens lopp försett oss med ett stort antal
nya kroppar, hvilka nu förefalla oss oumbärliga,
men i sjelfva verket erhöllo vi genom dem inga oss
obekanta njutningar, ehuru dessa ofta på ett annat
och angenämare sätt tillfredsställdes. Öppnandet
af handeln med Ostindien har utöfvat ett ofantligt
inflytande på de europeiska förhållandena. Man
kan endast söka orsaken dertill i de kryddor,
hvilka bildade hufvudföremålet för trafiken. Men
kryddor voro med allt det der dock i Europa i och
för sig ingenting nytt. Man betjenade sig förr af
kummin, rosmarin m. m., hvilka, enär de voro mindre
smakliga, uppgåfvos så snart något bättre erbjöds,
kort sagdt, sedan hela raden af njutningsmedel: kött,
vegetabilier, salt, kryddor, sprit och de narkotiska
ämnena voro genomgångna, blef icke mera behofvet,
utan allenast smaken, smakolikheten orsaken till de
förändringar, som vi träffa i lefnadsordningen hos
särskilda folkslag.
Der hvarest genom eröfringen af rika länder, dessas
produkter i massa strömmade till öfvervinnarnes
residenser, eller der ett enda folk beherrskade
stora områden af länder, erhöllo valet och
tillredningen af näringsmedlen lätt denna utsväfvande
karakter, som vi i lefnadssättet hos de romerska
store, vid tiden för rikets förfall, finna
föraktlig, eller vid serverandet af en fullständig
kinesisk diner löjlig.
Efter det lyckliga slutet på persiska krigen och genom
den deraf uppkomna kapitalhopningen i Rom, stegrades
lyxen och utsväfningarne derstädes på det obehörigaste
sätt. Det verkliga lefnadssättet i de orientaliska
länder, der så segerrika krig blifvit förda,
gaf tillfälle att åter förslösa de så lätt vunna
rikdomarne. Medan under romarnes stränga sedeperiod
kocken hade varit den ringaste bland tjenstfolket,
uppskattades sedermera hans skicklighet mer och mer,
och slutligen svingade han sig nästan upp till herre
i husväsendet. Fordom legde man kockar för särskilda
festmåltider direkte ifrån viktualietorget, men under
republikens sista tid kostade en slaf, som ensamt
väl förstod sig på konstbakning, 100,000 sestertier
(21,000 rdr), medan en fältarbetare betaltes med
omkring 200 rdr, d. v. s. så mycket som en kutting
sardeller från Svarta Hafvet ungefär kostade.
Sökte också ädelsinnade statsmän att genom stränga
lagar stäfja slöseriet, ernåddes dock derigenom
obetydligt. För hvarje rätt hade man snart särskilda
reqvisitionsorter, hvarifrån man erhöll det
önskade ypperst och mest välsmakande. Rapphönsen
kommo från Phrygien, tranorna från Melas, bockar
från Ambrakia, unga tonfiskar från Bosporen, muräner
från Gibraltars sund, ostron från Tarent; från
Rhodos hemtade man störar, från Thasos nötter samt
välsmakande ekollon och dadlar från Egypten. Fiskar
och hafsdjur öfverhufvud, hvilka i romarnes kokkonst
spelade en stor roll, lät man komma lefvande och
uppfriskade dem sedan i särskilda reservoirer från
transportens besvärligheter. Eller också gödde man
dem någon tid före begagnandet i särskilda dammar,
för att derigenom gifva dem en särskilt fin smak;
Lucullus, hvars namn som gastronom ännu i dag hjelper
till att beteckna en yppig måltid, lät vid Neapel
genomsticka ett berg, för att leda salt vatten in i
sin damm, och detta med större penningeuppoffring,
än hela hans villa kostat honom.
Det fanns nästan ingenting sällsynt i de tre rikena,
det der ej på ett eller annat sätt tillreddes för
gommen. Man åt påfoglar – endast emedan det var den
skönaste fågeln – och näktergalstunga, enär detta
var den dyraste rätten. Den barbariska yppigheten
hos romarne, som var vida skild från grekernas fina,
raffinerade lefnadsnjutning och alltid innehöll
en bismak af ett röfvare- eller rått soldatfolks
lefnadsvanor, visar sig på det eklatantaste i
serveringen af de stores taffel.
Ett sidostycke till det romerska kökets urartande
förläna måltiderna hos kineserna, hvilka öfverlasta
bordet mindre med verkligt närande och välsmakande
än dyra och sällsamma rätter. Vi vilja ej här
beskrifva en kinesisk bankett, enär ensamt i och
för uppräknandet af de mera än hundra sorterna
"läckerheter" flera sidor skulle tagas i anspråk
och dylika skildringar bilda en framstående punkt
i hvarje resbeskrifning, som afhandlar "midtens
blomsterrike". Men som karakteristiskt vilja
vi omnämna, att värden ständigt gör sina gäster
uppmärksamma på det välsmakande eller sällsynta i
den eller den rätten, att alltså måltiderna, till
största delen afvikande från deras ursprungliga
ändamål, endast betraktas som ett tillfälle att genom
orimligt slöseri utveckla rikdom och lyx. Ingenting
undgår de kinesiska kokkonstnärerna. De taga till
sina kräsligheter de seniga delarne af hjortar
samt andra djur, hajens fenor och de små svalbon,
som insamlas på kusterna af Cochin-China, Cambodja
o. s. v. Köttet af vilda hästar, björntassar och
andra produkter från de tatariska stepperna införas i
massa. Fiskrom och kräftägg värderas isynnerhet. Då en
egelsman, som spisade hos en rik kines, ville skaffa
sig upplysning om en som särdeles dyrbar beprisad
ragout, derigenom att han, icke mäktig språket pekade
på anrättningen och medelst ett "wow wow?" frågande
vände sig till värden, enär han visste att i Kina ätes
mycket hundar, skakade denne på hufvudet och svarade
"quak, quak!" Grodorna säljas i knippor om 4 till 5
stycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
