Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 / 356 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 12. 1864 - Glömda uppfinnare - Hillern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skenbart onyttiga och fruktlösa företag må åtminstone
hafva tjenat att höja menskligheten till högre
kunskap, färdighet och utbildning. Förlusten af
en en gång intagen ställning är något alldeles
obekant i historien om mensklighetens kamp med
naturkrafterna. Ett enda steg framåt gifver fast mark,
på hvilken vidare framsteg kunna grundas; individen
dör, men menskligheten i sin helhet öfverlefver honom
och fortsätter hans verk. Menskligheten, som sådan,
är för den skull den egentliga uppfinnaren, den
enskilde uttalar blott första ordet af det problem,
hvilket han företagit sig att lösa, och hvarje stor
idé är liksom resumét af en föregående tid, på samma
gång som en grodd till kommande utveckling. Det
är också sällan det lyckats individen ensam att
göra en uppfinning af betydenhet, eftertankens
och forskningens trådar gå fastmera från hand till
hand, hvar och en enskild utspinner dem ett litet
grand längre, ofta utan synbar framgång, och så
fortgår det genom århundraden, tills slutligen en,
lyckligare eller mer begåfvad än sina kolleger, under
bemödandet att uppfylla sin tids behof, sammanför de
särskilda trådarne samt begagnar sig af de tidigare
framgångarne och motgångarne som medel för vidare
framsteg. Så upptäckte Newton tyngdlagarne och
James Watt ångmaschinen, så uppfanns lokomotivet, om
hvilket Robert Stephenson yttrade: "Denna uppfinning
tillhör icke en enskild menniska, utan en hel följd
af mekanici"; och med rätta anmärkte Joseph Bramah,
uppfinnaren af det efter honom benämnda konstlåset:
Bland det stora antalet uppfinningar äro jemförelsevis
blott få, hvilka kunna göra anspråk på ursprunglighet,
och det är ganska svårt att säga, hvar den enas gräns
upphör och den andras vidtager.

Första elementerna af de flesta uppfinningar ligga
mycket långt tillbaka i tiden. Den första idéen,
upprunnen i någon obekant hjerna, öfvergick derifrån
till andra hufvuden, och ändtligen, måhända först
efter århundraden, kommer den fullgången till
verlden; i sådana fall har likaväl den förste
som den siste i raden ett välbefogadt anspråk på
äran af uppfinningen, ehuru det visserligen sällan
eller aldrig är möjligt att göra rättvisa åt detta
anspråk. Mången gång bringar en stor ande en ny
åder af förborgad kraft i ljuset och gifver åt den
menskliga uppfinningslusten en ny sporre, hvilken
fortverkar genom hela generationer; men oftare äro
uppfinningarne icke fullkomligt nya, utan endast
förbättringar af uppfinningar, de der redan tidigare
gjordes, men blott kändes af ett fåtal och icke kommo
i allmänt bruk. Understundom framträder i mekanikens
historia en uppfinning såsom skenbart fullständigt
färdig, men försvinner åter ur synkretsen, och
århundraden igenom hör man ingenting mera om densamma,
tills ändtligen en ny uppfinnare, som sträfvar efter
att förnöja sitt tidehvarfs behof, råkar på det
gamla spåret, följer det, ånyo adopterar den tidigare
uppfinningen och på det sättet fulländar det afbrutna
verket. Det öde, som kommit på "uppfinnarnes före
rätta tiden" lott har för den skull oftast varit
ett sorgligt eller åtminstone otillfredsställande,
under det att ryktbarhet och framgång flödade öfver
deras efterföljare; många af de största uppfinnare
hafva under lifstiden blifvit negligerade och ända
till döden obelönte, ty deras förtjenster funno hos
samtiden hvarken omdömesförmåga eller uppskattning.

Hillern (se sid. 358).

I betraktande af det oss knappt tillmätta utrymmet,
kunna vi endast fästa uppmärksamheten på några få sådane,
före "rätta" tiden gjorda uppfinningar, oaktadt
antalet af dem är stort nog, för att rättfärdiga
den gamle Chaucers ord: "Ingenting är nytt, som icke
redan en gång varit gammalt", eller illustrera gubben
Salomos bekanta åsigt, att det finnes ingen ting nytt
under solen. Sålunda har ångans användande varit de
gamle väl bekant; men fastän man betjenade sig af
densamma för att mala kryddor, vända stekspettet
och försätta vidskepliga i förvåning och fruktan,
förflöt dock en mycket lång tidrymd, innan man högt
nog uppskattade denna ångans drifkraft. Munken Bacon,
som lefde i 13:de århundradet, tyckes i andanom
hafva förutsett det mångfaldiga användandet af ånga,
äfvensom den hydrauliska pressen och dykarklockan,
hvilka likväl uppfunnos så mycket sednare, ja till
och med flygmaschinen, hvars problem ännu återstår
att lösa. "Jag vill nu", säger patern en gång,
"uppräkna några underverk i konsten och naturen,
hvari ej finnes det ringaste magi och de der af
inga trollkonster kunna åstadkommas. Verktyg och
medel måste kunna frambringas, genom hvilka det
största fartyg, med blott en man som styr detsamma,
mycket snabbare skall framdrifvas, än om det vore
fullt med matroser. Vagnar skola byggas, hvilka med
otrolig snabbhet röra sig framåt, utan att dragdjur
äro förspände. Äfven flygmaschiner borde kunna
konstrueras, i hvilka en person finner en beqväm
plats, der han kan öfverlemna sig åt sina
tankar, under det att han med sina konstgjorda
vingar, likt fåglarne, genomskär luften. Ett litet
instrument måste stå att förfärdiga, hvilket upplyfter
eller nedtrycker de största tyngder. Maschiner skola
uppfinnas, medelst hvilka en enda man förmår att med
våld och mot deras vilja draga till sig tusentals
menniskor och andra återigen, som möjliggöra, att
man utan fara fritt kan röra sig på hafvets botten."

Det är möjligt, att pater Bacon hemtat sin
kännedom rörande de krafter, hvilka han skildrar,
ur traditioner om tidigare uppfinningar, hvilka
på sin tid försummades och råkade i glömska, ty
före boktryckerikonstens uppfinning, hvilken först
möjliggjorde bevarandet af erfarenheter och resultater
på detta område, löpte mången uppfinning stor fara
att gå förlorad för kommande slägten. Ännu Disraeli
den äldre är af den mening, att romarne uppfunnit
boktrycket, men icke nog sorgfälligt aktgifvit på
och bevarat denna herrliga konst, måhända emedan
senaten fruktade olägenheter vid dess tillämpning,
och icke ville beröfva hopen af anställda skrifvare
deras arbetsförtjenst. Bevis föreligga, att romarne
till och med begagnade stereotyper eller orörliga
bokstäfver, för att dermed anbringa inskrifter på
deras krukmakarevaror. I Kina var boktryckerikonsten
redan i fordna tider bekant. Lithografien utöfvades
derstädes trehundra år före den tid, då Senefelder
gjorde sin uppfinning, och i kongliga muséet i München
äro prof på de gamle lithografernas konstfärdighet
att bese.

Möjligheten af rörelse medelst ångkraft var för länge
sedan anad och försökt. Blasco de Garay, en spansk
sjökapten, visade redan 1543 i Barcellonas hamn ett
ångfartyg af sin uppfinning; presten Matthesius i
sin bergspredikan "Sarepta" (Nürnberg, 1562), beder
för en man, hvilken lyfter vatten genom eld och luft;
Dionysius Papin gjorde 1707 i Kassel ett försök med
sitt (visserligen ännu mycket primitiva) ångfartyg;
men först Watt genomförde problemet på ett praktiskt
sätt. Lärda och poeter hafva ofta förutsagt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>