Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska Bilder. XIX. En Episod ur Gripsholms historia. Th. - August Sohlman. -k.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stället att komma till Preussen, blefvo de för
storm nödsakade att hålla nedåt Mecklenburgska och
Pommerska kusten samt löpa in i Trave; efter 12
dagars uppehåll sökte de åter hålla sjön, men måste
på nytt söka skydd under danska ön Falster. Nu var
drottningen länge sedan mätt på sjöresan och yrkade
på att blifva landsatt vid Nykjöbing på Falster,
der danska kronprinsen vistades. Besöket var honom
visserligen både oväntadt och olägligt; men den
svenska enkedrottningen kunde icke tillbakavisas,
utan blef emottagen med förekommande artighet. Konung
Christian, högst missbelåten med hennes ankomst till
hans stater, var likväl nöjd med att stormen drifvit
henne till Falster i stället för Själland, och tyckte
dessutom, att Svenska rådet icke behandlat drottningen
som hon hade rätt att fordra. "De borde blygas att så
behandla sin drottning" – skref han till sitt sändebud
i Stockholm – "för hennes herre var hela verlden för
trång, och nu måste hon lefva af andras nåd."

Men på Gripsholm hade emellertid uppståndelsen
varit stor. Då den bortskickade hofmarskalken kom
tillbaka, frågade han genast efter drottningen. Hennes
hofpredikant, hvilken nu, likasom alltid vid fastorna,
hållit morgon- och aftonbön utanför hennes dörr,
hade nu icke som vanligt hört hennes röst instämma
i psalmen; hofmarskalkens fru hade icke som eljest
hört ljudet af hennes steg; man visste icke hvad man
skulle tänka. Dörren sprängdes; ingen drottning fanns,
hon var borta.

Stor blef harmen i Sverige öfver drottningens
flykt, störst dock hos rådet och Oxenstjerna sjelf,
hvilken förklarade, att Maria Eleonora genom sin
obetänkta handling satt en fläck på sig sjelf, sin
dotters regering, hela Sveriges rike och sin salig
herres minne. Ständerna beslöto 1641 att fråntaga
henne hennes lifgeding, och hennes namn borttogs ur
kyrkobönerna.
I Danmark fick hon icke heller glada dagar. Christian IV
mottog henne visserligen gästfritt, men vågade icke
genom allt för stor artighet stöta sig med den mäktiga
svenska regeringen. Äfven här gaf hennes underliga
lynne anledning till många obehagliga uppträden,
och hon var dessutom för Christian en dyr gäst, så
att han med mycken belåtenhet såg henne lemna Danmark
1643. Vid denna tid hade nämligen svenska regeringen
åter åt henne anslagit ett årsunderhåll af 30,000 rdr,
och hon flyttade nu öfver till Preussen, der den unga
kurfursten Fredrik Wilhelm lemnade en tillflyktsort
åt sin faster. Här vistades hon än i Insterburg, än
i Tapiau, än i Königsberg, men tröttnade ändtligen
äfven vid vistandet i Preussen och önskade nu, sedan
Christina sjelf öfvertagit regeringen, lika lifligt
att återvända till Sverige som hon förut önskat att
komma derifrån.

Christina villfor gerna sin moders önskan, och Maria
Eleonora emottogs vid ankomsten till Stockholm med all
den högtidlighet, som höfdes Gustaf Adolfs enka och
regerande drottningens moder. Hon fick nu 40,000 rdr
i årlig inkomst och dessutom Drottningholm med Lofön,
Svartsjö och fyra dertill hörande socknar samt staden
och ön Wollin i Pommern.

Så slutade Maria Eleonoras irrfärder. Hon hade nu
blifvit botad för sitt vankelmod och lefde hädanefter
stilla och indraget i Nyköping. Det första svåra
slaget drabbade henne vid Christinas tronafsägelse,
det andra genom underrättelsen om att dottern
offentligen afsvurit sin tro. Hon dog den 18 Mars
1655 och är i Riddarholmskyrkan begrafven bredvid
sin store gemål, till hvars grafskrift hon sjelf
författat följande rader:

"Hans bragder och hans dygd med oförgänglig ära
I död liksom i lif triumfens kransar bära."

Th.

August Sohlman.

Till de framstående personligheter, hvilka i närvarande
tid betydelsefullt ingripa i utvecklingen af våra
sociala förhållanden och vårt politiska lif,
kunna vi med stolthet räkna August Sohlman.

Det är en sanning vi uttala, då vi säga, att nationen
till honom har förbindelser, hvilka den icke kan
gälda på annat sätt än derigenom, att man erkänner
hans förtjenster. En hvar som älskar sitt lands frihet
och sjelfständighet, folkets upplysning och bildning
samt tidsenliga reformer i våra samhällsinstitutioner
ser i Sohlmans gagnande verksamhet såsom publicist
yttringarne af en ande, som tänker högt och känner
varmt, samt märker inflytandet af en kraftig natur,
hvilken klart fattar sin ställning och ser sitt mål,
af ett hjerta, som älskar sanningen och det rätta,
samt af en moral, som aldrig dagtingar med sin pligt.

Då till dessa egenskaper sluter sig en vidsträckt
bildning, mycken arbetsförmåga och stor lätthet att
arbeta, en snabb uppfattning af händelserna och
de handlande personerna samt ett skarpt omdöme,
kan ett lif, nästan uteslutande egnadt åt trägen
möda i publicitetens tjenst, icke bära annat än rika
frukter.

På den plats Sohlman nu innehar är det ingalunda den
minsta förtjensten hos honom, att han städse iakttager
det värdiga sätt och midt under stridens hetta förmår
bibehålla det lugna och öppna språk, som ingifver till
och med hans häftigaste motståndare aktning. Allt hvad
han skrifver är genomträngdt af djup öfvertygelse,
i följd hvaraf hans åsigter, om de också icke alltid
öfverensstämma med opinionen för dagen, dock sällan
förfela att göra ett gynnsamt intryck. Som talare är
Sohlman fullt herre öfver sitt ämne och språket. Hans
tal lysa ej genom rethoriska fraser och poetiska
bilder, men en klar logik genomgår alla hans tankar,
och hans föredrag är kraftigt och öfvertygande. Att
vika från en efter noggrann pröfning fattad mening
är ej hans sak. Derom bär
hela hans lif och verksamhet ojäfvigt vittne, och
deri ligger ock för framtiden en säker borgen för,
att han aldrig skall svika de liberala och högsinnade
grundsatser, för hvilka han kämpat och kämpar.

Enär ingen, hans vetande och erfarenhet må vara
huru stora som helst, kan omfatta allt, har
Sohlman handlat välbetänkt, då han koncentrerat
sina krafter kring några stora idéer, hvilka han
fullkomligt genomträngt. Häraf följer dock, att
hans uppmärksamhet kanhända allt för mycket blifvit
dragen från åtskilliga, visserligen underordnade,
men icke desto mindre vigtiga frågor som påkalla
publicistens vaksamhet. Allmänheten vill gerna af en
stor tidnings organ se landets inre angelägenheter
klart, populärt och praktiskt behandlade, och nöjer
sig icke endast med framtidsidéer. Skogshandteringen,
bergs- och jordbruken kräfva, synnerligast i vår tid,
opartiska och sakkunnige målsmän inom pressen, men
tyvärr är bristen derpå märkbar.

Med Sohlmans åt det idéella företrädesvis riktade
natur och vetande är det för öfrigt klart, att
en mängd praktiska småfrågor förefalla honom allt
för obetydliga, samt att mindre maktmissbruk och
lagöfverträdelser icke alltid tilldraga sig hans
uppmärksamhet. Det är dock i allmänhet så, att
dessa småfrågor oftast äro de kinkigaste att komma
till rätta med, samt att just de små maktmissbruken
föda af sig större, hvilka till sina följder stundom
medföra allvarsamma vådor samt leda derhän, att de
rubba samhällets jemvigt. Rättsskipningens tillstånd
följes likaledes af vår press ej heller med tillbörlig
vaksamhet, utan man nöjer sig med att meddela på sin
höjd några intetsägande, enkla referat öfver mera
märkeliga rättegångar. Ett hos folket starkt utbildadt
rättsmedvetande, aktning för lagens helgd samt full
insigt om sina rättigheter och pligter, är dock den
säkraste grunden för samhällets lugna framåtskridande.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/famijour/1866/0134.html

		Svenska Familj-Journalen / Band V, årgång 1866 / 130 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|