Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Johan August Gripenstedt. P.
- Den besvurne gengångaren. Af Sophie Bolander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid han sutit i regeringen kraftigt verkat. Det
har varit ett lif fullt af kamp och ihärdig
strid; men kämpen har varit eldad af lågande
fosterlandskärlek. Med den kraft som en lefvande
öfvertygelse skänker och med fäderneslandets bästa
som mål för sitt sträfvande har han gått framåt,
och de hinder som partisinne, enskildt intresse och
fördomar oupphörligen lagt i vägen för honom, har
han alltid vetat att med klok hand undanrödja. Steg
för steg har han måst kämpa sig fram, för att vinna
plats för de friare statsekonomiska grundsatser han
representerade, enligt hvilka icke någras skydd,
utan allas frihet bäst främjar det helas väl. Den
för någon tid sedan af svenska riksdagen antagna
handels- och sjöfartstraktaten med Frankrike har satt
kronan på hans verk och fört landet in på en verklig
frihandelsbana. Den strid han härför under den nyss
slutade riksdagen utförde, har varit mäktig att väcka
landet till eftertanka och deltagande och att åt vår
sista ståndsriksdag bereda minnesvärda dagar.
Att fullständigt kunna skildra en så framstående
personlighet, som friherre Gripenstedt, är ingen
lätt sak. Ty nästan ingen vigtigare fråga har
kommit på dagordningen, ingen gren af industrien
finnes, der icke friherre Gripenstedts klara och
bestämda bevisning gjort sig gällande. Vi vilja som
hastigast blott påpeka hans verksamhet i afseende
på tillvägabringandet af våra jernvägar, trots allt
skrik om landets stora
skuldsättning; hans reform af embetsmannens aflöning, i
det han borttagit det för allmänheten så förhatliga
sportlersystemet; hans deltagande i "Ni"-reformen;
hans bestämningar rörande hypoteksbankerna och
nu sist på slutet af denna riksdag hans varma
uppträdande för skyddandet och bibehållandet af våra
norrländska skogar; allt detta är mer än nog att
framställa friherre Gripenstedt såsom en af vårt
lands utmärktaste män.
I afseende på den yttre politiken var friherre
Gripenstedt i begynnelsen af sitt uppträdande
varm skandinav. Vid sista danska krig tycktes hans
skandinaviska tänkesätt något ändrat sig, i det han
då orubbligt fasthöll den mening, att Sverige skulle
handla allenast i förening med andra makter.
Detta är i få ord friherre Gripenstedts offentliga
lif. Öfver så väl den ena som den andra af hans
åtgärder vilja vi ej uppträda som domare; men så väl
vänner som motståndare måste likväl erkänna, att han
ärligt förfäktat sina åsigter samt med en brinnande
kärlek och med en ståndaktighet, som af intet
kunnat rubbas, egnat sina kraftfullaste år åt
fosterlandets tjenst.
Ryktet förmäler att han nu ämnar lemna det höga embete
han med så mycken ära innehaft. Med glädje kan han då
draga sig tillbaka till en lugnare verkningskrets, förvissad om,
att han följes af hela svenska folkets saknad och högaktning.
P.
*
Den besvurne gengångaren.
Af Sophie Bolander.
Jag hade en vän vid akademien, hvilken jag här
vill kalla Frans Tidell. Vi voro som ett
hjerta och en själ. Bägge voro vi obemedlade
ynglingar, jag dock med något bättre tillgångar,
så att jag stundom kunde försträcka honom små lån
ur min kassa. Bägge skulle vi blifva läkare,
bägge bodde vi i samma rum, läste vid samma
lampas sken och arbetade tillsammans på anatomisalen.
Bägge hade vi godt läshufvud och drefvo våra studier
ganska raskt, ehuru på alldeles olika metod.
Jag hängde jemt i selen och lunkade, som en
ihärdig lassdragare, under oafbruten flit fram
på kunskapens väg, medan min vän, som oftast
pustade ut, för att, som han sade: "taga vid med
så mycket större kraft". Saken var dock den, att
Frans icke var någon vän af stora ansträngningar.
Jag kände ett verkligt intresse för mitt
vetenskapliga mål under det han betraktade det
mera yrkesmässigt. Han hade en oerhörd lätthet
att arbeta och tillegna sig allahanda kunskaper, men
dermed en afgjord benägenhet för ett visst slags
frihet och oafhängighet. Ej att han hängaf
sig åt någon sorts rummel, sådant låg ej i hans
lynne, men han tyckte om att öfverlemna sig åt sina
fantasier, och låta styra sig af sina nycker,
och för att kunna detta underkastade han sig
deremellan en arbetsflit, som nästan var otrolig.
För öfrigt var han den bästa menniska i verlden;
uppriktig, fast och tillförlitlig; hederlig
till sina tänkesätt, treflig till lynnet, en god
vari och en angenäm kamrat.
Ofta suto vi vid vår lilla aftonmåltid af sur
strömming och ölost, eller någon lika oskyldig
anrättning, och språkade om våra framtidsplaner
och lefnadsförhoppningar. Min väns önskan var
alltid att blifva rik, för att kunna njuta lifvet på
bästa sätt. Han kunde icke fatta en njutning,
förenad med arbete och sträfvan, och påstod att
begreppet derom var endast ett nödankare, som det
menskliga sjelfbedrägeriet utkastat, för att dervid
uppehålla undergifvenheten för nödvändighetens lag.
Guds mening var det deremot icke, ty han hade satt
de första urmenniskorna i ett tillstånd, deri
de hvarken behöfde möda sig till kropp eller själ.
Allt var af naturen beredt för att uppfylla
deras behof och fröjda deras sinnen. Skräddare-
och mode-journaler voro främmande för dem. Oskulden
var deras klädedrägt och klimatets mildhet
deras vedbrand. De ljufvaste frukter slogo dem på
näsan från trädens grenar i paradisets lustgård,
så att de endast behöfde gapa för att visa dem vägen
till munnen. De skönaste naturtaflor,
blomsterdoft, fågelsång, spelande källors musik
och ljumma vindars smekande fläktar – allt var dem
gifvet till fröjd och lust. När Gud sjelf försatt
dem i ett sådant tillstånd, kunde det icke vara
hans mening, att de skulle blifva trälar i arbetets
och mödans tjenst. Böcker och tentamina, klinik och
dissektionsknif hade ingenting med menniskans lycka
att beställa.
Oaktadt dessa åsigter af vår bestämmelse och den
förfelade väg på hvilken vi afvikit, kom han, såsom
vi redan låtit förstå, ingalunda på efterkälken
med sina studier. Han hade en moder, som han på
det hjertligaste älskade, och han kände sig aldrig
lyckligare än vid tanken på att kunna bereda henne
en lyckligare existens än den hon tillbringat, så
långt han kunde minnas tillbaka. Hans fader hade
nämligen dödt i hans späda år, hvarefter hans moder,
som efterlemnades i medellösa omständigheter, med
sitt barn flyttat till sin broder, der hon ofta
sväljde sitt bröd, saltadt med de bittra tårar,
som ett tungt beroende frampressar. Frans’ morbroder
var en makalös man i mer än ett afseende. Han var en
gammal ungkarl och hade förmågan att af stenar skapa
bröd, att med två tomma händer gnida ihop en betydlig
förmögenhet. Hans utmärkande egenskaper vilja vi här
anföra. Han var stor som – materialist; utmärkt i –
hushållsaktighet; uppoffrande i – sparsamhets väg;
noggrann i högsta grad i – utfordrandet af sina
rättigheter och outtröttligt vaksam i befordringen af
– sina fördelar. Sådane egenheter kunna endast, till
sin verkan i det dagliga lifvet, neutraliseras genom
inflytandet af en hustrus förmildrande förmåga. En
stackars beroende syster måste underkasta sig
alla följderna deraf. I öfrigt var han en ganska
hederlig man. Han rådde om den ansenliga egendomen
Storeby. Han pressade väl sina arbetares svett,
men han bistod dem, då ingenting dervid var att
riskera. Han föregick dem ej med exempel af lyx
och flärd eller gaf dem skäl till den klagan, att
de med sin möda fingo skatta till hans öfverflödiga
vällefnad. När en brinnande brådska var för handen,
såsom vid sånings- och bergningstiderna, eller något
annat stort arbete skulle utföras, iklädde han sig
en tjenares skepelse och deltog sjelf med en ifver,
som tvingade hans arbetare till efterföljd. Detta
var af honom ett surrogat för den extraförplägning,
som vid dylika tillfällen brukar stärka arbetarens
kraft och lifva hans mod.
Men det är icke som husbonde vi här hafva att befatta
oss nied honom, utan fast mer i hans förhållande till
sin syster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:24:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1866/0170.html
